Arkiv | Nördarna rekommenderar RSS feed for this section

Nebula-vinnare 2017 – All Systems Red

28 Maj

I måndags förra veckan, den 21:e maj för den detaljmedvetna, korades vinnarna av Nebulapriset 2017. Som vi redan tidigare bloggat om vann N.K. Jemisins The Stone Sky priset för bästa roman; priset för bästa novell gick till Martha Wells All Systems Red.

Martha Wells föddes 1964 i Fort Worth, Texas och vars aktiva intresse för både science fiction och fantasy-genrerna, inom vilka hennes böcker faller, väcktes på allvar under collegetiden då hon blev medlem i ett SF/F fandom-sällskap.

Related image

All Systems Red får läsaren följa Murderbot, en SecUnit bestående av både organiska och oorganiska delar – det förra innebär att Murderbot betraktas som en konstruktion och inte en robot – som hyrs ut som en säkerhetsåtgärd utav ett av de företag som dominerar en rymdfarande framtid.

Murderbot, namnet den gett sig själv, har hackat sin governor module, dvs. den del av dess hjärna som ska styra och, när det anses nödvändigt även bestraffa konstruktionen, och har till följd av detta nu tillgång till fri vilja.
Murderbot, utrustad med diverse vapen och betydligt starkare än en vanlig människa, skulle kunna välja att göra uppror mot dess tillfälliga ägare, ett forskningsteam som har sänts ut för att dokumentera fauna och djurliv på en tidigare outforskad planet.
Skulle kunna.
Istället för en massaker väljer Murderbot att tillbringa vad ledig tid den får med att sluka tusentals timmar av underhållning.

Faktum är att Murderbot föredrar att tillbringa dess fritid ensam. Även om det nuvarande teamet är en av de bättre arbetsgivarna som Murderbot har haft är de fortfarande människor. Och om människorna visste att deras SecUnit hade hackat dess styrande modul så hade de troligtvis rapporterat det till företaget, som då hade rensat dess minne eller kanske till och med förstört den, även om det var mindre troligt; SecUnits är dyra att tillverka.

Men även om Murderbot inte har någon intention att mörda någon så verkar det som att någon annan kanske har det.
Och allt Murderbot ville var att följa utvecklingarna i dess favorittv-serie, Sanctuary Moon

I otroligt tafatta – men framförallt väldigt underhållande – interaktioner mellan Murderbot och det team den anställts för att skydda får läsaren följa dess personliga utveckling; snart är det svårt att inte tänka på hen som en person. En högst misantropisk och ganska awkward person, men likväl en person.

Del 2 av 4 planerade efterföljare i The Murderbot Diaries – Artifical Condition – har även den nyligen släppts och de två avslutande planeras också ha släppdatum under 2018.
De två första delarna är redan storfavoriter hos flera av bokhandelns besättning så kom och gör oss sällskap!

 

Annonser

Nördarna rekommenderar: Illuminae

20 Apr

illuminaeOm du är ute efter läsning där det verkligen inte går en enda sekund utan att något väldigt intensivt eller alldeles galet händer, så är Illuminae boken för dig.

Vi är alla medvetna om att denna bok är otroligt omtalad, något som ofta personligen gör mig väldigt försiktig med att plocka upp böcker. Ens förhoppningar blir ju oundvikligen mycket höga, vilket ökar risken för att besvikelsen sedan lägger sig som ett tungt täcke över en. Men efter många om och men, så kunde jag inte motstå frestelsen längre – jag var tvungen att veta vad det var alla bokslukare pratade om.

Illuminae handlar främst om Kady och Ezra, två personer som precis hade gjort slut när deras hemplanet blir invaderad. Lyckligtvis blir de, och några få andra överlevande, räddade av en förbipasserande militärflotta som hör deras räddningssignaler, men olyckligtvis, så har problemen bara börjat. Ett dödligt virus som orsakar galenskap i de drabbade sprider sig genom ett av skeppen, deras A.I blir sakta men säkert oroande hotfullt, de blir fortfarande jagade av invaderarna och saker är fortfarande oklara varför de blev attackerade från första början.

Det är bokstavligen space opera om genren var ute och festade med lite för mycket i blodet – här finns inga hämningar eller gränser.

En annan sak som är värd att veta om Illuminae är att den är berättat på ett väldigt unikt sätt, då vi får reda på det mesta av historien genom filer, chatter eller intervjuer. Jag skulle säga att detta är något som kommer att funka för vissa personer och för vissa inte, men tyckte själv att formatet gjorde läsningen till en helt ny, unik upplevelse.

Angående karaktärerna och flytet i texten – det fanns väldigt många karaktärer, men bara några få som vi fick lära känna väl. Illuminae var definitivt en bok som var driven av sin story, men det kändes inte heller som att karaktärerna bara var skuggor i bakgrunden. De var komplexa och rörde mitt hjärta flera gånger, men trots detta var de nog inte karaktärer som jag hade ansett oförglömliga – förutom kanske den galna A.I med sina mordiska tendenser som var löjligt välskriven.

Jag vill även nämna att jag tyckte att denna boken hade många häftiga kvinnliga karaktärer i sig, den osjälviska hackern Kady främst bland dem. Hon var en väldigt bra påminnelse om att unga tjejer också kan göra stor skillnad, och gjorde i min åsikt Illuminae till en väldigt bra bok för de yngre läsarna också – detta trots vissa gastkramande och rent ut sagt äckliga scener.

Så ifall du är ute efter en bok som helt enkelt är otroligt underhållande, unik och som kommer att chockera dig med alla sina plot twists, så tycker jag definitivt att du ska läsa Illuminae. Det är något av det roligaste jag har läst på sistone, och hittills är uppföljaren minst lika bra. Sista delen Obsidio kom dessutom precis ut, så här behöver ingen vänta i år på att få reda på hur allt slutar!

Nördarna rekommenderar: Queen of Blood

19 Apr

queen of bloodThe Queen of Blood är den slags fantasy som jag har saknat en väldigt lång tid. En sådan som greppade tag i mig redan från första sidan, som faktiskt fick mig att drömma om dess vackra värld och även önska att den aldrig skulle ta slut. Den var rent av magisk, och blev snabbt en av mina nya favoritböcker.

Den utspelar sig i Renthia, en plats där allting har en levande ande – luft, jord, eld, träd, is eller vatten – och dessa andarna vill inget hellre än att döda de människor som de delar sin värld med. För människorna så hade överlevnad varit omöjligt om det inte varit för deras drottning – en kvinna född med tillräckligt mycket kraft för att kontrollera andarna och få dem att lyda hennes önskan. Men att vara drottning är ett dödligt jobb, och därför söks det efter kraftfulla arvingar för när – och inte om – drottningen kommer att behöva bli ersatt.

Efter att Daleinas by blir förstörd av ilskna andar när hon är väldigt ung, så svär hon att ägna sitt liv åt att bli en arvinge och skydda Renthia. Men hon upptäcker snabbt att hon troligen inte har tillräckligt mycket kraft för att göra detta, och även att problemet med drottningen är mycket större än vad hon först hade trott.

Daleina var en stor anledning till att jag blev så förälskad i The Queen of Blood – hon var bara så otroligt komplex och mänsklig. Så smart, omtänksam och självständig. Alltid så villig att hjälpa, även om hon ofta misslyckades och hade svårt att tro på sig själv. Och trots detta så fortsatte hon alltid kämpa, och blev inte ens bitter på de mer talangfulla kvinnorna omkring henne – istället så beundrade hon och uppmuntrade dem. Karaktärer som Daleina är så väldigt nödvändiga, speciellt för unga tjejer, och det gjorde mig väldigt glad att läsa en bok där det äntligen fanns en som henne.

De andra karaktärerna var också intressanta – de hade alla sina brister och var lätta att sympatisera med, och var inte heller bara bakgrunder till Daleinas historia. Alla karaktärer bidrog helt enkelt med något, oavsett om det var ett nytt perspektiv eller idé eller åsikt.

Förutom Daleina, så var den andra lysande stjärnan i The Queen of Blood den fantastiska världen. Jag säger det igen – efter att ha läst ett kapitel så drömde jag att jag bodde i hus högt, högt upp bland träden. Vi fick verkligen lära känna och bli kära i Renthia – Durst tog sin tid med att beskriva allt från hur det såg ut, doftade och faktiskt kändes till hur den minst sagt spända relationen mellan människorna och andarna uppstod.

Magisystemet var också fascinerande; att människor och andar fortfarande var väldigt beroende av varandra, trots att de var sin värsta fiende, gjorde det ännu mer komplicerat. Det var både lockande och blodigt, fullt med motsägande lager, och på så sätt så visade verkligen Durst oss hur fängslande välskriven världsbyggning kan vara. Hon skapade en värld som jag inte ville lämna.

The Queen of Blood är helt enkelt en mix av allting jag älskar – den har takten av Young Adult, skalan från Epic Fantasy, positiva meddelande om sexuell frihet och hur viktig kvinnlig vänskap är, en stark men samtidigt väldigt mänsklig huvudkaraktär, samt rimlig romans och bitterljuva, mörka vändningar.

Så jag avslutar med detta; gör dig själv en tjänst och missa inte den här underbara läsupplevelsen.

/Claudia

Melancholy were the sounds on a winter’s night

28 Feb

Nu när isvindarna viner över Malmö tänkte vi att det är tillfälle att rekommendera några böcker med bitter kyla. Perfekt för att läsa när du sitter inne i värmen medan snön flyger utanför, och en påminnelse om att det trots allt kunde vara värre.

Dark Matter, A Ghost Story av Michelle Paver
Som titeln antyder är boken en klassisk spökhistoria, som utspelar sig på Arktis 1937. Jack har ekonomiska problem och desperat att ändra sina framtidsutsikter följer han med en expedition som deras radiooperatör. Han ska tillsammans med fyra andra män och åtta hundar tillbringa ett år på Arktis. De åker upp längs Norges kust och när de väl anländer till sin lägerplats i bukten Gruhuken får Jack fort känslan av att de inte är ensamma där. Han skymtar en gestalt som betraktar dem och hör ljud på nätterna. Platsen har ett mörkt förflutet och närvaron som hemsöker dem känns illvillig. De blir färre och färre i stugan efterhand som medlemmar av olika orsaker måste lämna expeditionen, och isoleringen ökar det krypande hotet från det okända. Jack börjar få allt svårare att avgöra vad som är verkligt och vad som är inbillning, och det arktiska vintermörkret närmar sig.
Michelle Paver utnyttjar den karga, isolerade miljön för att skapa en krypande stämning. Berättelsen är en bladvändare som får läsaren att glädjas över fungerande lampor och element.

Dark matter

 

 

The Terror av Dan Simmons
The Terror kommer snart som TV-serie nu i mars, men bokförlagan är tveklöst läsvärd. Den är baserad på den verkliga Franklinexpeditionen som försvann på jakt efter Nordvästpassagen. Boken börjar vintern 1847, då skeppen HMS Terror och HMS Erebus suttit fastfrusna i isen i över ett år, med återblickar till tidigare händelser. Förutom risk för myteri, frostskador och sinande förråd så börjar någonting ute i mörkret jaga dem. Fler och fler besättningsmän faller offer för en osedd varelse som till en början antas vara en isbjörn. Men efterhand som situationen eskalerar börjar männen ifrågasätta varelsens natur. En inuitkvinna som tagits till fånga verkar veta mer om saken, men kommunikationen försvåras av att hon saknar tunga. De mer rationella i besättningen inser att deras enda hopp står till lokalbefolkningen, men hoten kommer inte bara utifrån utan även från interna stridigheter.
The Terror är en spännande och tröstlös roman. Det är isolering, kannibalism och galenskap. Författaren är påläst om den verkliga expeditionen och det är gott om roliga historiska referenser.
The terror

 

 

Kleptomania av Kristina Hård
Kleptomania är första boken i serien Arvet efter Kaiser. Andra boken Snösommar innehåller, som titeln antyder, ännu mera snö och is, men vi börjar med att rekommendera första boken. Serien utspelar sig i ett alternativt Sverige där den största skillnaden är närvaron av luftskepp. Ingra Varg ska gå igenom den döende luftskeppsmagnatens Linus Kaisers papper. Under dagarna i hans enorma glaskomplex Kaisertorn börjar han berätta saker ur sin bakgrund för henne, saker som hon till en början inte tror kan vara sanna. Han berättar om vad som hände när han var den enda överlevande i den värsta tågolyckan i modern tid, innan han dök upp ur skogen flera dagar senare med minnesförlust. Om var han fick sin stora förmögenhet ifrån, som han använde till att skapa sitt luftskeppsimperium. Samtidigt börjar konstiga saker hända i Ingras liv, hon blir kontaktad av finansministern, och mystiska personer förföljer henne. Kan berättelserna om folktrovarelser, troll och oknytt ute i skogen vara sanna? Sedan börjar vintern falla på, och den går inte över.
Kristina Hård använder svensk folktro och sagor vi känner igen på ett effektivt sätt för att skapa en spännande berättelse.

 

 

 

Lovecraft ur nya perspektiv

7 Feb

Howard Phillips Lovecraft (1890-1937) är en författare vars inflytande på skräckgenren är svårt att undgå. Även om han var obskyr under sin livstid finns det idag en uppsjö av böcker, spel och merchandise relaterat till honom och hans Cthulhu-mythos. Vad som också är svårt att undgå är att Lovecraft hade en väldigt rasistisk och sexistisk världsbild, vilket genomsyrade hans författarskap.
De senaste åren har det kommit en våg av kvalitativa böcker som inspirerats av Lovecrafts verk samtidigt som de gör upp med hans människosyn. Här kommer ett urval av dessa.

 

Winter Tide av Ruthanna Emrys
Winter Tide knyter an till Lovecrafts novell ”The Shadow over Innsmouth”, och visar de ondskefulla fiskmänniskohybriderna i den ur ett annat perspektiv. I Winter Tide blev Winter tidehela befolkningen i Innsmouth internerade i öknen när myndigheterna gjorde ett tillslag 1928, och många år senare är Aphra och hennes bror Caleb Marsh de enda överlevarna. 1948 bor en frigiven Aphra tillsammans med en mänsklig familj som också var internerad i lägret, fast för sitt japanska ursprung. Hon blir kontaktad av FBI som vill ha hennes hjälp då de misstänker att en kommunistspion har stulit magiska hemligheter från Miskatonic University. Aphra går motvilligt med på att hjälpa staten som har tagit allt från henne, och samlar på sig en brokig skara medhjälpare längs vägen. De måste kämpa mot både fördomar, magiker som leker med saker de inte förstår och spöket av det förflutna i Innsmouth. Aphra måste också konfrontera sina känslor inför att ha förlorat och börjat återta sitt icke-mänskliga arv, och om hon är beredd att göra livsvalen som hennes äldre släktingar nere i havet vill att hon ska.
Genren känns ofta mer som övernaturlig deckare och mörk fantasy än skräck, och tempot är ganska långsamt, men det gör absolut inget. Det är en mycket trevlig läsupplevelse. Måste man ha läst ”The Shadow over Innsmouth” för att uppskatta boken? Nej, boken är självförklarande, men familjaritet med novellen kommer påverka ens upplevelse. Den innehåller även bredare referenser till Cthulhu-mythoset.

 

The Ballad of Black Tom av Victor Lavalle
1927 skrev Lovecraft en novell som av många anses vara hans mest rasistiska, och härstamma från hans motvilja mot det mångkulturella New York – ”The Horror at Red Hook”. The Ballad of Black Tom är en kortroman som utforskar den novellen ur ett annat Black Tomperspektiv. Huvudpersonen är Brooklyninvånaren Charles Thomas Tester, som sliter för att få mat för dagen och försörja sin far. Han klär sig som en musiker men tar alla möjliga jobb, och då han levererar en magisk skrift får han upp ögonen för att det finns makter bortom mänskligt förstånd, och de vill oss inte väl. I The Ballad of Black Tom är den största fasan rasism och xenofobi, den skildrar hur utsatthet och förtvivlan kan ge någon känslan av att världen borde gå under. I den visas polismannen Thomas Malone, i originalnovellen en hjälte, som den våldsamma rasistpolisen han är, och den vita kultledaren Robert Suydam som en patetisk man som förväntar sig tacksamhet och trohet från de fattiga invånarna i Red Hook.
Måste man ha läst ”The Horror at Red Hook” för att uppskatta boken? Nej, verkligen inte. Berättelsen är självförklarande, och originalnovellen är knappast läsvärd, annat än möjligtvis av litteraturhistorisk anledning.

 

The Dream-Quest of Vellitt Boe av Kij Johnson
The Dream-Quest of Vellitt Boe anknyter till verket The Dream-Quest of Unknown Kadath, som publicerades postumt. Lovecrafts kortroman är en episk berättelse som utspelar sig i drömriket, med inslag av både fantasy och skräck. Vellitt BoeHuvudpersonen är Randolph Carter, som vill återse en stad han har sett i sina drömmar och bestämmer sig för att kräva det av gudarna själva. Den innehåller inte några kvinnor över huvud taget.
Kij Johnsons kortroman handlar om professor Vellitt Boe, som lär ut vid Ulthar’s Women College, som ligger i drömriket. När en av hennes studenter rymmer tillsammans med en man från den vakna världen ger hon sig efter dem för att hämta tillbaka henne. För studentens förälder är en av drömrikets sovande gudar, som riskerar att vakna och förinta världen ifall dottern inte återvänder. Vellitt Boe gör en resa genom ett ofta vackert, ofta skrämmande, och alltid sexistiskt drömrike, mot den vakna världen som för henne är en helt okänd plats.
Måste man ha läst The Dream-Quest of Unknown Kadath för att uppskatta boken? Nej, egentligen inte, men läsare av Lovecrafts berättelse kommer känna igen det blommiga språket, liksom platser och varelser. Vellitt Boes äventyr innehåller så många referenser och kommentarer på originalberättelsen att jag rekommenderar att läsa båda.

Nytt år, nya robotar

31 Jan

Robotar – mänsklighetens förgörare eller hjälpsamma assistenter? Som alla nog vet så har vi många verk med robotar i vårt sortiment. De som folk kanske först erinrar sig är filmrobotar som R2-D2 och T-800, och klassiska författare som Isaac Asimov och Philip K Dick. Men jag skulle vilja tipsa om tre nya böcker med robotar:

Sea of Rust av C. Robert Cargill
Sea of Rust är en postapokalyptisk roman som utspelar sig 30 år efter det stora kriget mellan människor och artificiella intelligenser. Människorna förlorade. Roboten Brittle, en f.d. personlig Sea of rustassistent, lever av att plocka isär trasiga robotar och sälja deras komponenter. Hon för precis som de andra kvarvarande fria robotarna en marginaliserad existens på flykt undan de stora maskinintelligenserna som försöker assimilera alla. När hennes processor blir skadad börjar hon återuppleva gamla minnen från kriget och tiden före, och går med på att eskortera en grupp främlingar på ett mystiskt uppdrag i förhoppningen om att de kan skaffa fram reservdelarna som hon behöver.
Sea of Rust bjuder på både Mad Max-liknande action i öken och ruiner, och filosofiska funderingar kring livets mening.

 

All Systems Red av Martha Wells
All Systems Red är en kortroman berättad ur Murderbots synvinkel. Murderbot, som den har döpt sig själv till, är en namnlös SecUnit – en artificiell konstruktion bestående av All systems redbåde organiska och oorganiska komponenter, som hyrts ut för att vakta ett forskarteam som ska kartlägga en ny planet. Murderbot har hackat sin kontrollmodul och uppnått förbjuden autonomi. Dock är hen inte intresserad av att gå bärsärk och döda alla människor, som stereotyperna säger, utan vill mest titta på serier och vara ifred. När forskarna dels försöker umgås och dels utsätts för oväntade hot måste Murderbot hantera situationer helt utanför förväntade parametrar.
Murderbot är en väldigt underhållande berättarröst, och jag ser fram emot de två uppföljarna, varav den första kommer i maj.

 

 

The Prey of Gods av Nicky Drayden
The Prey of Gods utspelar sig i ett ganska utopiskt framtida Sydafrika och följer flera olika Prey of godshuvudpersoner, bl. a. en popstjärna med MS, en zuluflicka med ovanliga ögon, en politiker med dubbelliv, en robot och en blodtörstig gudinna på dekis. Personernas liv korsas när gudinnan Sydney försöker återfå sin svunna makt genom att störta samhället i kaos. Samtidigt som en epidemi som får folk att plötsligt utveckla övernaturliga krafter sveper över Port Elizabeth, och roboten Clever4-1 uppnår självmedvetande och upprättar ett hemligt robotnätverk.
Nicky Drayden blandar mångfaldig science fiction med övernaturliga inslag i en spännande mix.

Nördarna rekommenderar: The Refrigerator Monologues av Catherynne M.Valente

19 Jan

refrigerator”I belong in the refrigerator. Because the truth is, I’m just food for a superhero. He’ll eat up my death and get the energy he needs to become a legend.”

The Refrigerator Monologues, min första bok av Catherynne M.Valente, fick mig att gråta som ett litet barn på ett tåg vid midnatt.

Den fick mig att skriva ner gastkramande citat efter citat, skriva till mina vänner i caps lock att de var tvungna att läsa denna vackra och fruktansvärda bok, och även att lägga till varenda en av Valentes andra böcker till min ”måste-läsa” lista. Skrivandet och karaktärerna fullkomligt vägrade att släppa taget om mig – The Refrigerator Monologues var helt enkelt en riktigt upplevelse.

Om du aldrig har hört talas om women in refrigerator-termen, så är det generellt när kvinnor i serietidningar, böcker, tv-serier och filmer blir dödade för att ge en boost till den manlige huvudkaraktärens historia. När dessa kvinnor är traumatiserade, våldtagna, lemlästade eller mördade bara för att tända en gnista av ilska i den manlige hjälten eller att hjälpa till med hans karaktärsutveckling. Det är speciellt en stor grej i serietidningar, och är, i min ödmjuka åsikt, vidrigt. För det är mer än bara en sak som händer i historierna vi dyker in i då och då, för dessa historier speglar vår verklighet.

”It’s a funny thing. You go your whole life thinking you’re the protagonist, but really you’re just backstory.”

I denna hjärtskärande hybrid av roman och novellsamling så får vi möta och höra livshistorierna av sex kvinnor som möts i efterlivet och alla delar sina liknande berättelser om sina liv och hur de gick bort. De är alla flickvänner eller fruar till superhjältar, och det är relativt lätt att se vilka karaktärer som har inspirerat deras skapelse. Oroa er inte dock, trots att de alla delar stora liknelser, så är de alla olika nog att varenda berättelse kändes som en helt ny – den följde bara ett gammalt, sorgset och slitet mönster. Jag älskade och hatade det på samma gång.

Emellanåt så var sakerna skrivna i denna boken så verkliga att boken nästan kändes tyngre i mina händer. Så kraftfull var The Refrigerator Diaries. Alla historierna var galet fantastiska, och även om jag hade mina favoriter – Paige och Julia – så hade jag antagligen kunnat sälja min ena njure för att få en hel bok per kvinna.

Jag vet inte riktigt vad mer det finns att säga – jag saknar denna boken och vill redan läsa den igen. Jag behöver dessutom att varenda människa i världen också läser den. Du behöver läsa den. Det är bara en så viktig bok som kommer att göra dig förbannad och att vilja slå till någon och kanske gråta eller skratta och den är bara så viktig.

/ Claudia