Howard Phillips Lovecraft (1890-1937) är en författare vars inflytande på skräckgenren är svårt att undgå. Även om han var obskyr under sin livstid finns det idag en uppsjö av böcker, spel och merchandise relaterat till honom och hans Cthulhu-mythos. Vad som också är svårt att undgå är att Lovecraft hade en väldigt rasistisk och sexistisk världsbild, vilket genomsyrade hans författarskap.
De senaste åren har det kommit en våg av kvalitativa böcker som inspirerats av Lovecrafts verk samtidigt som de gör upp med hans människosyn. Här kommer ett urval av dessa.
Winter Tide av Ruthanna Emrys
Winter Tide knyter an till Lovecrafts novell ”The Shadow over Innsmouth”, och visar de ondskefulla fiskmänniskohybriderna i den ur ett annat perspektiv. I Winter Tide blev 
hela befolkningen i Innsmouth internerade i öknen när myndigheterna gjorde ett tillslag 1928, och många år senare är Aphra och hennes bror Caleb Marsh de enda överlevarna. 1948 bor en frigiven Aphra tillsammans med en mänsklig familj som också var internerad i lägret, fast för sitt japanska ursprung. Hon blir kontaktad av FBI som vill ha hennes hjälp då de misstänker att en kommunistspion har stulit magiska hemligheter från Miskatonic University. Aphra går motvilligt med på att hjälpa staten som har tagit allt från henne, och samlar på sig en brokig skara medhjälpare längs vägen. De måste kämpa mot både fördomar, magiker som leker med saker de inte förstår och spöket av det förflutna i Innsmouth. Aphra måste också konfrontera sina känslor inför att ha förlorat och börjat återta sitt icke-mänskliga arv, och om hon är beredd att göra livsvalen som hennes äldre släktingar nere i havet vill att hon ska.
Genren känns ofta mer som övernaturlig deckare och mörk fantasy än skräck, och tempot är ganska långsamt, men det gör absolut inget. Det är en mycket trevlig läsupplevelse. Måste man ha läst ”The Shadow over Innsmouth” för att uppskatta boken? Nej, boken är självförklarande, men familjaritet med novellen kommer påverka ens upplevelse. Den innehåller även bredare referenser till Cthulhu-mythoset.
The Ballad of Black Tom av Victor Lavalle
1927 skrev Lovecraft en novell som av många anses vara hans mest rasistiska, och härstamma från hans motvilja mot det mångkulturella New York – ”The Horror at Red Hook”. The Ballad of Black Tom är en kortroman som utforskar den novellen ur ett annat 
perspektiv. Huvudpersonen är Brooklyninvånaren Charles Thomas Tester, som sliter för att få mat för dagen och försörja sin far. Han klär sig som en musiker men tar alla möjliga jobb, och då han levererar en magisk skrift får han upp ögonen för att det finns makter bortom mänskligt förstånd, och de vill oss inte väl. I The Ballad of Black Tom är den största fasan rasism och xenofobi, den skildrar hur utsatthet och förtvivlan kan ge någon känslan av att världen borde gå under. I den visas polismannen Thomas Malone, i originalnovellen en hjälte, som den våldsamma rasistpolisen han är, och den vita kultledaren Robert Suydam som en patetisk man som förväntar sig tacksamhet och trohet från de fattiga invånarna i Red Hook.
Måste man ha läst ”The Horror at Red Hook” för att uppskatta boken? Nej, verkligen inte. Berättelsen är självförklarande, och originalnovellen är knappast läsvärd, annat än möjligtvis av litteraturhistorisk anledning.
The Dream-Quest of Vellitt Boe av Kij Johnson
The Dream-Quest of Vellitt Boe anknyter till verket The Dream-Quest of Unknown Kadath, som publicerades postumt. Lovecrafts kortroman är en episk berättelse som utspelar sig i drömriket, med inslag av både fantasy och skräck. 
Huvudpersonen är Randolph Carter, som vill återse en stad han har sett i sina drömmar och bestämmer sig för att kräva det av gudarna själva. Den innehåller inte några kvinnor över huvud taget.
Kij Johnsons kortroman handlar om professor Vellitt Boe, som lär ut vid Ulthar’s Women College, som ligger i drömriket. När en av hennes studenter rymmer tillsammans med en man från den vakna världen ger hon sig efter dem för att hämta tillbaka henne. För studentens förälder är en av drömrikets sovande gudar, som riskerar att vakna och förinta världen ifall dottern inte återvänder. Vellitt Boe gör en resa genom ett ofta vackert, ofta skrämmande, och alltid sexistiskt drömrike, mot den vakna världen som för henne är en helt okänd plats.
Måste man ha läst The Dream-Quest of Unknown Kadath för att uppskatta boken? Nej, egentligen inte, men läsare av Lovecrafts berättelse kommer känna igen det blommiga språket, liksom platser och varelser. Vellitt Boes äventyr innehåller så många referenser och kommentarer på originalberättelsen att jag rekommenderar att läsa båda.
SF-bokhandeln Malmö 
Senaste kommentarer