Arkiv | konspirationer RSS feed for this section

Nebula-vinnare 2017 – All Systems Red

28 Maj

I måndags förra veckan, den 21:e maj för den detaljmedvetna, korades vinnarna av Nebulapriset 2017. Som vi redan tidigare bloggat om vann N.K. Jemisins The Stone Sky priset för bästa roman; priset för bästa novell gick till Martha Wells All Systems Red.

Martha Wells föddes 1964 i Fort Worth, Texas och vars aktiva intresse för både science fiction och fantasy-genrerna, inom vilka hennes böcker faller, väcktes på allvar under collegetiden då hon blev medlem i ett SF/F fandom-sällskap.

Related image

All Systems Red får läsaren följa Murderbot, en SecUnit bestående av både organiska och oorganiska delar – det förra innebär att Murderbot betraktas som en konstruktion och inte en robot – som hyrs ut som en säkerhetsåtgärd utav ett av de företag som dominerar en rymdfarande framtid.

Murderbot, namnet den gett sig själv, har hackat sin governor module, dvs. den del av dess hjärna som ska styra och, när det anses nödvändigt även bestraffa konstruktionen, och har till följd av detta nu tillgång till fri vilja.
Murderbot, utrustad med diverse vapen och betydligt starkare än en vanlig människa, skulle kunna välja att göra uppror mot dess tillfälliga ägare, ett forskningsteam som har sänts ut för att dokumentera fauna och djurliv på en tidigare outforskad planet.
Skulle kunna.
Istället för en massaker väljer Murderbot att tillbringa vad ledig tid den får med att sluka tusentals timmar av underhållning.

Faktum är att Murderbot föredrar att tillbringa dess fritid ensam. Även om det nuvarande teamet är en av de bättre arbetsgivarna som Murderbot har haft är de fortfarande människor. Och om människorna visste att deras SecUnit hade hackat dess styrande modul så hade de troligtvis rapporterat det till företaget, som då hade rensat dess minne eller kanske till och med förstört den, även om det var mindre troligt; SecUnits är dyra att tillverka.

Men även om Murderbot inte har någon intention att mörda någon så verkar det som att någon annan kanske har det.
Och allt Murderbot ville var att följa utvecklingarna i dess favorittv-serie, Sanctuary Moon

I otroligt tafatta – men framförallt väldigt underhållande – interaktioner mellan Murderbot och det team den anställts för att skydda får läsaren följa dess personliga utveckling; snart är det svårt att inte tänka på hen som en person. En högst misantropisk och ganska awkward person, men likväl en person.

Del 2 av 4 planerade efterföljare i The Murderbot Diaries – Artifical Condition – har även den nyligen släppts och de två avslutande planeras också ha släppdatum under 2018.
De två första delarna är redan storfavoriter hos flera av bokhandelns besättning så kom och gör oss sällskap!

 

Annonser

Nerds do it better: the March for Science edition

24 Apr

På Earth Day i lördags, den 22:e april, hölls i städer världen över en March for Science.

Målet med marschen, som anordnades av forskare, organisationer och allmänhet, var att visa stöd för vetenskap och forskning som kämpar för allmänhetens bästa intresse. Detta är kanske särskilt aktuellt efter det amerikanska presidentvalet förra året då Donald Trump, som bl.a. misstror den globala uppvärmningen, valdes till president…

Inte nog med att marschen lockade tusentals som protesterade mot Trump-regeringens ”alternativa fakta” (ett begrepp myntat av en av president Trumps närmsta rådgivare) i över 600 städer världen över; den gav även tillfälle att visa upp nördhumorn i sitt esse:

Join the dark side, we have genres.

19 Apr

Nu är det dags igen. Som vi gjort förr vinklar vi våra lansar – de med de ärorika namnen Fantasy, Science Fiction och Skräck – och sätter av mot väderkvarnarna.

Den här gången kommer vindarna från andra sidan Nordsjön. BBC – home of the Doctor! – har i stor stil hållit en World Book Night, för att fira och uppmärksamma boken och böckerna. Men oj, vad glömde de helt bort? Jo, science fiction, fantasy och skräck. ”‘a certain’ genre, you know… the unclean one” som Stephen Hunt bittert skriver i sin utläggning om saken på sin blogg.

Hunt har även organiserat en protestlista som 85 genre-författare har skrivit på, mot denna jättemiss i ett program som skulle handla om ”böckerna vi verkligen läser”. Han har också startat fejsbok-gruppen Fantasy, Science Fiction and Horror is not a corrupting foreign influence som vi förstås uppmuntrar alla att gå med i.

Skygglappar inför våra genrer finns förstås även i Sverige; här har vi t ex skribenter som slår knut på sig själva för att slippa kalla en science fiction-roman för science fiction, eller som blir förvånade över att det finns fantasy som är realistisk.

Det finns ju också ett antal författare som har skrivit (bra) science fiction som försöker förneka att det är science fiction de har skrivit, som t ex Margaret Atwood och Jeanette Winterson, som uppenbart inbillar sig att genren är något helt annat än den är. Bland annat innehåller den dystopier, mörka nära-framtids-skildringar med alternativhistorisk postapokalyps och kolonisationsrymdskepp med robotförälskelser + postapokalyps.

Här ställer vi oss fast bakom den del av litteraturteorin som säger att det är läsarna som kategoriserar böckerna och att det är en summa av handling, miljö, relationer och narratologiska element som gör en genre. Alltså är det enligt oss omöjligt att skriva om generationsrymdskepp utan att skriva science fiction. Att tro att science fiction inte har underkategorier är bara ignorant och att anta att alla böcker som innehöll rymdskepp skulle vara exakt lika är också dumhet av högsta sort, för att inte tala om uppfattningen att sf/f måste innehålla vissa element för att klassificeras som genre. ”Frånvaron av drakar” gör inte Song of Ice and Fire mindre till fantasy (för att bemöta det dåligt pålästa uttalandet från skådespelaren som gör Tyrion i tv-serien, ett uttalande som görs ännu bisarrare av att det faktiskt förekommer drakar senare i bokserien) och frånvaron av ”squids in space” gör inte Oryx & Crake mindre till science fiction.

På det hela taget retar vi ihjäl oss på den löjligt inbitna, ständigt återkommande och spridda okunniga vanföreställningen att sf, fantasy och skräck är 1) skräp 2) bara för barn eller 3) folk som inte klarar av ”bättre” litteratur eller 3b) verkligheten. *tar ett djupt andetag* Ja, men erkänn att ni har träffat på den här attityden många gånger.

För det första: det finns mängder – a plethora! – av Riktigt Bra Författare inom våra genrer. Som det finns inom alla genrer, även mainstream-genren och nutidslitteratur-genren. Det är fånigt att det ens ska behöva sägas – gång på gång på gång.

För det andra, vad fan är konsten till för?! Är den bara till för att skildra sådant som vi vet, som vi känner till, som kan finnas på riktigt just nu eller i faktisk historisk miljö – om än ibland med vackrare språk? Eller är den också till för att med fantasi, vilja och frågor skapa något mer?

Vi citerar också kommendör Maths som igår på dagstexten Moderskeppets hemsida skrev:

Det är – och det är intressant! – enbart sagans och mytens varelser som drabbas av Varför och Behov. Ingen frågar varför människor läser bok efter bok om mördare i Ystadstrakten, vilka behov det tillfredsställer eller hur läsaren mår egentligen. Men om en flicka eller pojke gillar vampyrer eller älskar fantasy är frågan legitim.

Jag har en annan idé. Varulvar och änglar och allt annat från folksagor och myter utgör helt enkelt utmärkt stoff för spännande berättelser. Så var det i tusen och åter tusen år, fram till för ett par hundra år sedan, då vi uppfann realismen och förpassade gudar och övernaturligheter till periferin. Med ett monster i handlingen blir berättelsen mer spännande – kan det vara så enkelt?

Och så har vi ju också hela biten om att våra genrer ger författare och läsare en massa möjligheter som inte finns om man håller sig till det realistiska och sannolika. Ger en massa verktyg och dörrar och miljöer där man kan berätta saker och undersöka frågor på ett helt annat – vidare – sätt än om man håller sig inom snävare ramar. Visst, visst, olika grader av eskapism är också en del av det, men är det inte olika grader av eskapism att läsa vilken roman som helst? Man vill ha något annat, något annorlunda och större, än sitt eget liv. ”Den som läser böcker lever många gånger – den som inte läser böcker lever bara en gång.”

Och för att även bita tag i en annan missuppfattning när vi ändå har ångan uppe: ja, vi vill ha en teleport och en fungerande trollstav, men nej, vi tror inte på vampyrer (*) – inte mer än deckarläsare tror på Lisbeth Salander. Men vi älskar författare som är så skickliga att de kan skriva trovärdiga vampyrer. Och dessutom innehåller vår nördkultur så många lager av metaironi, metafiktion, självdistans och, ja, önsketänkande, att … jo, förresten, vi tror på vampyrer. De finns ju där, svart på vitt. Ibland med lite rött.
(*) Frågan om liv på andra planeter lämnar vi därhän. Det kan inte finnas någon annan än kreationister som förnekar möjligheten.

/Kapten Karin och Förste Styrman Nene rider stolt tillbaka mot bokhandeln från de blåslagna väderkvarnarna

En ny tidsålder börjar.

1 Maj

Entusiastiskt inspirerade av SciFi-Channels kreativa beslut att byta namn till Syfy presenterar vi nu vår egen stora satsning. Science Fiction-bokhandeln ska bli SF-bykhyndlyn!!

Vi ska effektivt och ambitiöst byta namn på alla våra hyllor, så att de blir mer coola och hippa: Fantasy blir Deckare. Science Fiction blir Självbiografier och Baserat-på-en-sann-historia. Skräck blir Självhjälpsböcker. Manga och Tecknade serier blir Humor och Presentböcker. Spel slutar vi med och ersätter det med mångfärgade gem. Filmer kommer vi ju att sälja mycket, mycket mer av nu efter Ipred-lagen och Pirate Bay-domen, så vi ska ha fullt sortiment av svenskproducerade komediserier, polisdeckare och såpoperor!

Hmm… Eller inte. ”Maj, maj, måne, jag kan lura dig till Skåne!” (Andas!)

(Med tanke på att SF-bokhandeln, tack vare sin underbara, belästa och vetgiriga kundkrets, och sin underbara, belästa och vetgiriga personal, klarar sig finfint tack så mycket i dessa tider då mainstream-bokhandeln… erm… inte gör det… så tror jag nog att vi står fast vid att: vi vet bäst. Det är alltså fortfarande helt tryggt att låta sig luras till Skåne, och till Stockholm och Göteborg.)

/Cap’n Karin

I feel the earth move under my feet…

16 Dec

Skåne skakade litet på sig i natt. Sydsvenskan påstår att det var jordskalv, men vi anar förstås en konspiration. Vart gömmer Barsebäck sina rester egentligen? Kan det inte vara så att vi har börjat ana framväxten av graboids i den skånska myllan?
Annars kan det förstås vara något mer alldagligt, som att atlantiderna och/eller utomjordingarna inte har skött underhållet av stöttorna i tunnlarna under Veberöd. Skärpning, grabbar. Den ihåliga jorden är i och för sig rätt så stor, men ni kan inte hålla på och försumma detaljerna sådär. (För mer information, se Thomas Pynchon, Mike Mignola, Jeff Long, Eoin Colfer och självklart Jules Verne.)
Eller just det, det kan ju vara Max Zorin som är i farten igen också. Vi får be M skicka hit 007 (och det finns bara en 007).

Och danskarna var snabba med att trycka upp en t-shirt

/Karin Connery