I lördags presenterades årets vinnare av Hugopriset. Här kommer ett urval av vinnarna:
Bästa roman. The Fifth Season av N.K. Jemisin
Bästa kortroman. Binti av Nnedi Okorafor
Bästa novell. “Folding Beijing” av Hao Jingfang, övers. Ken Liu
Bästa serie. The Sandman: Overture av Neil Gaiman och J.H. Williams III
Bästa debutförfattare. Andy Weir
Hela listan på vinnare och nominerade finns här.
Bio
Percy Jackson – kampen om åskviggen
En amerikansk bokserie som nu har filmatiserats. Olympos gudar och andra mytologiska 
varelser kliver ut ur Percys historiebok i jakt på Zeus försvunna åskvigg. Percy och hans vänner måste finna den innan mörka makter lägger vantarna på den.
DVD
Halo – Legends
Världen kan inte få nog av Master Chief. Efter böckerna och serierna är det nu dags för Halovärlden att ses på film. I denna animerade version får vi stifta bekantskap med Master Chiefs bakgrund i åtta rafflande avsnitt.
9
Trasdockan 9 vaknar upp i en värld där alla människor har försvunnit och metalliska maskiner jagar allt som rör sig. 9 slår sig ihop med ett band av likasinnade och ger sig ut för att söka 
lösningen på vad som har hänt.
Zombieland
Kritikerrosad zombiekomedi om fåtalet som har överlevt 
zombieapokalypsen.
TV
Fredag
TV4+ 00:50, Nätet – Föråldrad övervakningsthriller med Sandra Bullock.
Kanal 5 00:50, Replicant – JCVD ger sig ut i en jakt på mördare, som sista utväg klonas mördarens DNA i ett försök att hitta den skyldige.
TV6 21:00, Stargate:Continuum – Dimensionsresenärerna tar ett kliv till och reser i tiden i ett uppdrag som kan innebära SG-programmets slut.
Lördag
TV4 15:35, Tillbaka till framtiden 3 – ”-Hey, Doc! Where you goin’ now? Back to the future? -Nope. Already been there.”, 23:55, Ghostbusters 2 – ”Who ya gonna call?”
TV6 00:20, 
Terminator – Arnold Schwarzenegger, Linda Hamilton, Michael Biehn, Lance Henriksen…, 04:05, Kaena: The prophecy – Fransk-kanadensisk animerad film om flickan Kaena. När växten Axis som är hemvist för Kaena och hennes familj börjar att dö bestämmer hon sig för att få reda på vad som ligger bakom.
Söndag
Kanal 5 21:00, Kate & Leopold – Meg Ryan och Hugh Jackman i tidsresande romantisk komedi.
Nu är det dags att med pompa och ståt avsluta dessa intergalaktiska, interdimensionella silly olympics. Ceremonin lovar att bli lika imponerande som den folkfest invigningen var.
Nu förmörkas solen och ett nästan ogenomträngligt dunkel sänker sig över arenan. Fyrverkerierna skickas upp och stavar ut:
Ja… det är ju litet melankoliskt efter – men vänta, det blir mer!
Aha! Och titta, där badar månen i blod också! Vilken färgprakt. Och där faller en stor stjärna, brinnande som en fackla, och den föll på en tredjedel av floderna och på vattenkällorna.
Först in på arenan marscherar fyra, förlåt, sju ryttare. Först Döden på Binky, och därefter Svält, Farsot, Krig, hans söner Panik och Terror och hans dotter Clancy.
Och här kommer Fenrisulven rännande med Midgårdsormen, jättarna och Loke hack i häl.
Vertigo skickar fyra egna ryttare med olika intressen i ämnet: Lucifer och pastor Jesse Custer sida vid sida verkar ganska vänskapliga med varandra. Yorick Brown, den siste mannen, sneglar litet oroligt på ljusspektaklen medan John Constantine muttrar för sig själv och inte släpper Lucifer med blicken.
Crowley och Aziraphale verkar märkligt avslappnade i sammanhanget där de står på gräsplanen och serverar vin och te.
Och här kommer nu ett brokigt följe till de kanske litet förutsägbara tonerna av AC/DC: Hellboy, Daemon Sadi och Lucivar Yaslana, Majeh, Chunchu, Ororon, Dante Valentine, Azazeal, Pinhead, och andra sorterade smådjävlar och demoner.
Det börjar regna eld, får exploderar och marken börjar spricka – men vad är detta? Folk (eller vad vi ska kalla dem) börjar slå sig ner runt de osande flammorna och grilla marshmallows? Någon plockar fram en gitarr och de börjar sjunga lägereldssånger – Sympathy for the Devil var kanske litet förutsägbart igen, men ingen verkar ha lust att mörda, tortera eller ödelägga?
Kan det vara alla gråzonerna bland våra ”ondingar” som dekonstruerat hela apokalypsen? Eller hade kanske Crowley och Aziraphale smugit in något i förfriskningarna? De ser rätt nöjda ut. Vad arrangörerna ska bli besvikna… Själv tycker jag att det blev rätt mysig stämning. Ska gå ner och få mig några marshmallows.
/Karin Device
Vi har fler resultat från finaler:
Hästpolon blev tidigt förvandlad till quidditch. Hogwarts All-star, All-times Team, med Harry och James Potter i täten och Fred & George Weasley som Beaters, mötte i finalen Discworlds lag med Granny Weatherwax som kapten och Ridcully och Bibliotekarien som Beater.
Bibliotekarien presenterade den nya tekniken att hänga från motståndarnas kvast och slå på dem med sin kvast. Draco Malfoy utvisades för att ha förhäxat sina egna lagkamrater och Rincewind utvisades för att ha förhäxat sin egen kvast. Tiffany Aching som Seeker säkrade segern för Discworld! Snitchen hade i och för sig blivit besatt av småguden The God of Quidditch, men gudar får ju lov att fuska.
Konstsimsfinalen bjöd på ett imponerande startfält: Abe Sapien och Kraken i ett lag, Austin Powers och Ariel i det andra, Nessie och Crush i det tredje.
Det var en hård kamp, blod och fjäll åt alla håll – nej. Nej, det var det förstås inte: det var en svindlande vacker uppvisning av koreografi och synkronisering till smäktande musik. Till slut vann lag Powers/Ariel på grund av mängden rosa glitter i deras dräkter, alltid ett säkert sätt att få poäng i den här grenen (tyst, Austin).
I Kast med liten planet vann Stålis klassen ”Planet med gul sol” och Hulken vann klassen ”Övriga planeter.”
Och i boxningen vann Hellboy.
Sammandrag från några av nattens tävlingar:
Conan fick väntat storstryk av Gon i triathlon. Den lille dinosaurien hade litet svårt för cykeln, men tack vare försprånget efter simningen och den fantastiska insatsen i maratonloppet gjorde det ingen större skillnad.
I damernas brottningsfinal möttes Xena och Nadine. Men de hann bara slänga omkring varandra i några minuter innan Lilla My
– som diskats i semifinalen – dök upp och började bita dem i benen. Eftersom hon inte kunde diskas från finalen, som hon ju inte egentligen var med i, och eftersom de faktiska finalisterna sprang sin väg, tilldelades My guldmedaljen.
Cricket-turneringen vanns av Krikkit och krocket-turneringen vanns av lag Hjärter. I båda fallen flydde de få överlevande motståndarna fältet/planeten hals över huvud.
Rodd-finalen vanns av tre män i en båt, to say nothing of the dog. Kanot-finalen avblåstes på grund av omåttligt banjospel.
Idag befinner vi oss ute till havs. Er hängivna kommentator sitter på en drake för att med god utsikt kunna följa regattan när den väl sätter av över vågorna. I väntan på startskottet har jag många fina skepp att sucka över.
The Black Pearl, The Unwelcome Stranger, The Jolly Roger och The Revenge verkar litet lätt ostadiga i the salty brine? För mycket mod igårkväll för de tappra piraterna, kanske? Men det är inte min plats att spekulera. I vilket fall som helst är det fasligt imponerande skepp.
Skeppet Argo, Vivacia, Enhörningen och Flygande Holländaren brassar segel och skalkar luckor för fulla muggar.
Piraterna sätter av! Och där gick startskottet! De ärligare skeppen sätter efter. Black Pearl och Unwelcome Stranger i täten. Enhörningen börjar beskjuta piraterna – Jolly Roger tappar fart när de skjuter tillbaka men de andra ökar farten istället och drar ifrån eldstriden.
Argonauterna ror så de blir blå. Flygande Holländaren väjer av och stävar söderut – mot Godahoppsudden, gissar jag… Vivacia fnissar nöjt när hon seglar förbi Revenge men matchen står obestridligen mellan Kapten Sparrow och Kapten Blastside.
Jag bestämmer mig genast för att fuska: styr draken neråt och enleverar Kapten Jack. Han skulle väl ändå blivit diskad för tjuvstarten? Den regeln gäller inte pirater? Aj då. Men grattis, Piratica! Och grattis mig!
/Cap’n Karin Sparrow
Välkomna åter till OS! Idag befinner vi oss ute på prärien för den stora ryttarstafetten. Lagen väntar otåliga vid startlinjen.
Kapten William Laurence och Temeraire pratar dämpat med stafettpartnern Luke Skywalker, vars tauntaun ser litet medtagen ut i solskenet.
Atreyu och 
Cutter står och borstar Falcor och Nightrunner, men som vanligt med dethär laget är det av stolthet, inte fåfänga.
The Witch-King of Angmar utgör med droit de seigneur hela sitt lag. Hans svarta häst och hans fell beast står tysta och väntande bakom honom. En bergsprängare mellan dem spelar Led Zeppelin.
Lyra och Iorek Byrnison försöker med lock och pock ingjuta litet självförtroende i Sam Gamgi, men han verkar fortfarande litet blyg inför Gwaihir. Det är deras första OS.
Där gick startskottet! Unge herr Skywalker kommer genast på efterkälken trots isklamparna han hängt över sin tauntaun. Iorek och Nightrunner drar upp i täten vid vändningen, men förlorar mark när de måste gira för häxkungens spikmattor som han slängt ut här och var. Nu är alla tre jämsides och Cutter drar sitt svärd i ilskan – medan han fäktas mot nazgûlen tar Lyra och Iorek ledningen.
Lag Nordpolen leder vid varvningen, men Sam fumlar med stafettpinnen och Gwaihir lyfter inte förrän Falcor och nazgûl-besten redan kommit iväg efter ett flygande sadelbyte av häxkungen. Lag Mordor fäktar vilt med vingarna för att försöka få de andra att krascha. De snärjer in sig i Gwaihirs långa vingar, men Falcor smiter rakt igenom luftstriden med en slingrande saltomortal.
Men här kommer nu Temeraire och försöker ta igen förseningen! Han blåser Divine Wind mot motståndarna, vilket får ringvålnaden och örnen att virvla runt. De trillar ner på varandra och glömmer kappflygningen för att ta upp sin gamla grudge match, medan Sam skriker förskräckt. Men vindattacken påverkar inte lyckodraken!
Atreyu jublar högt när de träffar målsnöret. Men de flygande aporna som håller målsnöret släpper inte! Envisa små pretties, det där. De följer med hela vägen till medaljutdelningen där de snor åt sig bronset. Föga gentlemannamässigt, tycker kapten Laurence på silverpallen, men eftersom midgårdarna fortfarande slåss så spelar det kanske inte så stor roll…
Välkomna åter till OS! Vi väntar på starten av kappsimningen, så vi hinner presentera de tävlande och årets upplägg. I första banan hittar vi Aquaman, och i banan bredvid honom Namor the Sub-Mariner. Det är en gammal grollmatch, DC mot Marvel som så ofta i OS-sammanhang. Det är svårt att höra i blåsten, men jag tror att de säger bittra saker om Atlantis till varandra. Och i tredje banan hittar vi Nemo. (Jodå, vi lyckades! Lita på Intergalaktiska Otympliga Kommittén.)
Vi befinner oss ute till havs, på den vattrande fjärden. Detta för att IOK:s nya utveckling av företeelsen farthållare/hare ska fungera som bäst. Efter startskottet har gått kommer vi alltså att en efter en öppna de fem burarna som håller Hajen fången och släppa iväg den efter de tävlande. Vinner gör den som levande korsar mållinjen först…
Och där gick startskottet! Simmarna iväg. Och där kom Jaws iväg! Aquaman och Namor vänder genast om och börjar slåss mot käftis. Nemo simmar glatt vidare bort från det allt rödare, kokande vattnet runt startlinjen.
Nu verkar det som att atlantiderna slitit hajen i tillräckligt många bitar för att den – de – ska ligga still. Genast vänder de sig mot varandra och allt det där gamla grollet kommer upp till y… ner under ytan. Domarna försöker ingripa och träffas av flygande treuddar. Nemo nynnar på en liten sång på sin väg mot målsnöret medan superhjältarna tar kål (tång?) på varandra. Nemo vinner! Grattis lillen!
Välkomna åter till OS! Idag är det dags för två av grenarna inom skyttet.
I Stående Skytte möts Roland of Gilead och Den Gode Mannen Utan Namn.
Publiken tittar tyst på från saloonen, bordellen, hotellet och handelsboden medan de tävlande stirrar på varandra från varsin ända av storgatan, som dallrar i hettan. Och de stirrar… och håller händerna i närheten av revolvrarna… och stirrar… Vem tusan är det som visslar? En tumbleweed blåser förbi. 
Revolvermännen stirrar. Oj, nu sköt de! Båda träffade mitt i prick samtidigt. Men sånt rubbar förstås inte de här grabbarna, ingen av dem rör en min när de börjar gräva ut kulorna med sina bowieknivar. Domaren, den ömfoten, smyger sig fram för att försöka avgöra vem som vunnit. Men oj! Var det där två skott eller ett? Båda revolvrarna ryker iallafall, och där ligger domaren. Revolvermännen tippar hattarna mot varandra och gör sällskap in på saloonen.
I Inte Stillastående Skytte möts Neo och John Preston.
Men sluta ducka! Det är väl fusk? Men… får man verkligen skruva kulan sådär? Kan ni inte lyda fysikens lagar litetgrann iallafall? Inte det, nehej. Än så länge har ingen blivit träffad – de har bara träffat varandras kulor! (Patroner alltså. Skärpning.) Högar av tillplattade patroner överallt. Plötsligt ringer någons mobil? Neo svarar, och – där for han. Herr Preston vinner på walk-over.
– Nu är det dags för fäktningen! En av våra absoluta favoritgrenar. Men… ser det inte litet snedfördelat ut därnere på rännbanan?
– Jo, det har du rätt i, Nene. Det här blir alldeles för lätt.
– Kära lyssnare, ni delar säkert vår förvirring. I ena ändan av planen står Inigo Montoya.
– Och i den andra ändan står Zorro, Gomez Addams, Elric, Connor MacLeod, The Bride, Niko Leandros, trollet Ravus från Valiant och snubben från Scavenger-trilogin som inte för tillfället minns sitt namn.
– Jag vet inte vad arrangörerna tänkte egentligen, Karin – det här är inte schysst mot någon.
[från domaren:] – En garde!
[på avstånd:] – Hello. My name is Inigo Montoya. You killed my father. Prepare to die.
– Nu börj… Jaha. Men det där tog ändå litet längre tid än jag hade trott?
[på avstånd:] – I didn’t kill your father! Aarrgh!
– Den vilda blandningen av spanska, skotska och franska accenter krökte nog rumtiden litet för mycket. Men slutet gott, allting gott! Grattis Inigo!
[spanska nationalsången ljuder]
SF-bokhandeln Malmö 
Senaste kommentarer