Artificiell intelligens – från Frankenstein till Murderbot

Här finns nu texten till årets föredrag på Bokmässan: Artificiell intelligens – från Frankenstein till Murderbot. Karin och Nene kommer med föredraget till Stadsbiblioteket och Burlövs bibliotek i november, för den som missade och/eller vill höra en längre version!

Science fiction och fantasy som motståndslitteratur – titellista

Idag lördag 29 september håller Karin och Nene miniseminariet Science fiction och fantasy som motståndslitteratur på Bokmässan i Göteborg. Föredraget i sin helhet kommer upp här på bloggen senare, men här är listan på titlar med länkar till hemsidan. I november kommer Karin och Nene även att göra en förlängd version av föredraget på Stadsbiblioteket i Malmö.

Mary Shelley: Frankenstein som finns i många olika utgåvor på engelska och svenska

Charlotte Gordon: Romantic Outlaws – The Extraordinary Lives of Mary Wollstonecraft and Mary Shelley

Swift: Gullivers resor

Brantenberg: Egalias döttrar

Karam: Händelsehorisonten

Johannes Anyuru: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

Seth Dickinson: The Traitor

J K Rowling: Harry Potter and the Order of the Phoenix / Harry Potter och Fenixorden

Suzanne Collins: The Hunger Games / Hungerspelen

Marvel Comics: X-Men

Alan Moore: V for Vendetta

Jo Walton: Small Change-trilogin

N K Jemisin: Broken Earth-trilogin

Colson Whitehead: The Underground Railroad / Den underjordiska järnvägen

James Tiptree Jr, Vonda McIntyre, Marge Piercy, Sheri S Tepper, Joanna Russ, Octavia E. Butler

Margaret Atwood: The Handmaid’s Tale / Tjänarinnans berättelse

Maria Turtschaninoff: Naondel

Naomi Alderman: The Power / Makten

Kelley Sue DeConnick: Bitch Planet

Vonnegut: Slaughterhouse-Five

Haldeman: The Forever War

Le Guin: The Word for World is Forest

Ann Leckie: Imperial Radch-trilogin

Tomi Adeyemi: Children of Blood and Bone / Solstenen

Ursula K LeGuin: The Dispossessed

Becky Chambers: Record of a Spaceborn Few

Margaret Killjoy: The Lamb will Slaugher the Lion + The Barrow will Send What it May

Fran Wilde: The Bone Universe

Octavia Butler: Parable of the Sower + Parable of the Talents / Liknelsen om sådden + De levandes böcker

Hjältar och rebeller i tecknade serier – litteraturlista

Lördag 30 september håller Karin och Nene föredraget Hjältar och rebeller i tecknade serier på Bokmässan i Göteborg. Här finns länkar till titlarna vi pratar om:

Ms Marvel av G. Willow Wilson
Black Panther av Ta-Nehisi Coates
Ultimate Comics New Spider-Man och Miles Morales Ultimate Spider-Man av Brian Michael Bendis
Invincible Iron-Man av Brian Michael Bendis

Nimona av Noelle Stevenson
Captain Marvel av Kelly Sue DeConnick
Thor: Goddess of Thunder av Kieron Gillen

Lumberjanes av Grace Ellis, Noelle Stevenson & Allen Brooke
Gotham Academy av Becky Cloonan & Brendan Fletcher
Monstress av Marjorie Liu & Sana Takeda

Rat Queens av Kurtis Wiebe
Faith av Jody Houser
Astrid av Kim W Andersson

The Wicked + The Divine av Kieron Gillen & Jamie McKelvie
Vei av Sara Bergmark Elfgren & Karl Johnsson
Ody-C av Matt Fraction & Christian Ward
Castle Waiting av Linda Medley

Hawkeye av Matt Fraction
Midnighter av Steve Orlando
Young Avengers av Kieron Gillen
Gotham Central av Greg Rucka & Ed Brubaker

Bitch Planet av Kelly Sue DeConnick

Välkomna till framtiden!

Välkomna till framtiden!

Det här är en lite modifierad version av föredraget som Karin och Nene höll på Bok och Bibliotek-mässan i Göteborg den 24/9. Som alla andra år handlade det om en liten del av fantastikens stjärnhimmel och i år var ämnet ny(are) science fiction.

Vill ni höra det här live så håller Nene och Karin samma föredrag på Stadsbiblioteket i Malmö den 17/11 kl 18. Bara att dyka upp!

Science fiction är en 200 år gammal genre med miljontals utgivna titlar och otaliga undergenrer. Så vi tänker inte påstå att vi kommer att sammanfatta den i sin helhet. Det här är inte på något sätt en definitiv lista av greatest hits, eller ens en kronologisk ordning av böckerna. Istället har vi valt några av de mest spännande titlarna ur nutida utgivning,  för att ge exempel på vad vi tycker gör sf fantastiskt. Vid sidan av de titlar vi pratar om visar vi andra böcker i samma anda. 

Vi har grupperat dem efter gemensamma drag, som behandlar liknande fenomen och teman inom sf. Övergripande talat rör det sig om tre teman: rymden, tekniken och tiden. Men det är alltid viktigast hur dessa tre påverkar människan.

Allt började, inte i en galax långt långt borta, utan i ett hus vid Genevesjön ett år utan sommar. ”Låt oss berätta skräckhistorier för att fördriva tiden”, föreslog Lord Byron, och den 18-åriga Mary Shelley tog förslaget och ägde det. Frankenstein var, enligt de flesta sätt att räkna, den första science fiction-romanen. Det finns många tidigare titlar vi anser hör till sf men Frankenstein och höll sig verkligen till genrenamnets innebörd: en roman om vetenskapens förhållande till människan och vad det förhållandet får för följder.

Från den var vägen öppen till det som kallats guldåldern för sf, 50-60-tal, som fungerade som ett startskott för vidare utveckling av både idéer och litterär kvalitet

Fast vi tycker oss kunna säga/visa att guldåldern egentligen är NU.

Vi börjar i rymden. 

Hur människan hanterar de vardagliga följderna av att bo i rymden, att interagera med främmande varelser och bemöta kraven som nya miljöer ställer på oss är bara några av utmaningarna. Kommunikation innebär en helt annan uppsättning problem. Tolkar har varit viktiga i flera böcker, som i Delanys Babel-17 och Miévilles Embassytown. De folkslag man träffar på kanske inte bara har en annan kultur utan rentav annan biologi eller en helt annan uppfattning om vad språk överhuvudtaget är.

I Becky Chambers roman The Long Way to a Small Angry Planet följer vi besättningen på skeppet Wayfarer, som är de som bygger maskhålen genom hyperrymden. De tar på sig att – givetvis mot god betalning – åka den långa, enformiga vägen genom rymden för att bygga genvägarna som kommer att ge andra möjligheten att bara zippa från ena änden av galaxen till den andra. Besättningen är inte bara människor, och beroende på vilken kultur och vilka biologiska förutsättningar de kommer ifrån har de olika sätt att anpassa sig till livet ombord. Utöver människor och utomjordingar är dessutom skeppsdatorn helt accepterad som en av besättningsmedlemmarna.

Artificiella intelligenser, konstgjorda medvetanden, maskiner med själ, datorer med personlighet (eller vad man vill kalla det) är allestädes närvarande i den framtida rymden.

Ann Leckie skriver om det i den mångfaldigt prisbelönade Imperial Radch-trilogin, där huvudpersonen är ett rymdskepp. Hon brukade vara ett enormt krigsskepp med många kroppar och maskiner som hon delade ut sitt medvetande i. Men när berättelsen börjar har hon bara en kropp kvar, och hon är ute efter hämnd på den som dödade resten av henne. Individualitet, lojalitet och empati är några av frågorna som utforskas genom detta (kryddat med förräderi och förstås ansenliga mängder te).

Karen Lords The Best of All Possible Worlds utspelar sig på en planet där människor från olika kulturer, med olika psykiska och psioniska krafter och färdigheter ska försöka samexistera. När är det artigt att läsa en ytlig bekantskaps tankar? När är det fusk att känna av sina vänners innersta känslor? Om du har en kraft som samhället du hamnat i inte har strukturer för – hur passar du in då? Dessutom använder Lord sina egenlevda erfarenheter av karibisk artighet, öppenhet och gästfrihet som grund för sitt berättande och den sidan av hennes skapade samhälle ställer andra kulturer i skarp kontrast.

En av anledningarna till att det känns som om den lysande framtiden för sf är just nu är att rymden är till för alla. Alla mänskliga samhällen: alla hudfärger, alla religioner, alla sexualiteter, alla könsidentiter. Dessutom görs allt fler översättningar av sf från andra språk till engelska.

Aliette de Bodard tar med oss till en fjärran tid och rymd där de traditionella vietnamesiska familjestrukturerna, traditionerna, maten, värderingarna och kulturen har fortsatt vårdas och utvecklas. I noveller om hennes Xuya-universum visas en alternativ bild av vad sf kan vara (många av dem finns att läsa elektroniskt, ännu ingen samling i bokform).

Nyx-trilogin av Kameron Hurley tillhör den science fiction-kategori som vi ibland kallar “fantasy på en annan planet” – de kom dit med rymdskepp men de teknikkunniga kallas magiker och tekniken drivs med skalbaggar och går i princip inte att skilja från magi. Vad som är intressant för ämnet vi är inne på är att i planetens urtid koloniserades den inte av vita kristna amerikaner utan av icke-vita muslimer, och dessutom är landet vi utgår från ett stenhårt matriarkat och majoriteten av karaktärerna är kvinnor.

I Binti av Nnedi Okorafor får vi följa Binti, en flicka som är den första från Himba-folket i Namibia som lämnar planeten, i en framtid där rymdresor är vardag, men där Himba fortfarande är kulturellt och levnadsmässigt knutna till jorden. Binti tar med sig den traditionella leran som Himba pryder sig med för att behålla kopplingen till hemmet och traditionerna; det markerar henne som en outsider både inför människor och utomjordingar, men i det senare fallet kan det vara en positiv sak.

En helt annan inriktning på sf är en subgenre/stil som vi idag kallar retrofuturistisk sf. I Radiance av Cat Valente koloniserade stormakterna solsystemet istället för jorden under andra halvan av 1800-talet. Nu befinner vi oss i Hollywoods guldålder, det är bara det att “Hollywood” ligger på månen. Olika stormakter styr över olika planeter och alla är som tagna ur mastodontfilmer från 30-talet. Smäckra rymdskepp med mässingsdetaljer susar mellan planeterna medan cocktails serveras ombord, exotiska floror och faunor utforskas på såväl Pluto som Venus, käcka reklamfilmer lockar ut resenärerna, och familjedraman målas i noir-färger.

Johan Frick spinner också på film noir-känslan fast i rymden i sin Enkel biljett till nattens ände. Den är en episodisk roman som blandar klassiska sf-teman med jazz-romantik, hårdföra privatsnokar och rymdsmugglare, och bister överlevnad på en ogästvänlig planet som erinrar Paris under ockupationen. Vi önskar att vi fått läsa fler böcker från Johans penna, men dessvärre gick han bort förra året, så det här är en speciell pärla om ni ännu inte läst.

 

Episka sf-verk kommer även i tecknad form. Saga av Fiona Staples och Brian K Vaughn är just en storslagen saga med ett intergalaktiskt krig så långvarigt att det numer handlar om att de alltid har krigat och det har gått ekonomi i det. Huvudpersonerna kommer från de två motsatta sidorna i kärnkonflikten, och blir något så subversivt som ett kärlekspar. Det hade kunnat bli en Romeo/Julia-historia om det inte var för att de har alldeles för mycket tåga och inga som helst planer på att lägga sig ner och dö. Saga är nu inne på sin sjunde volym och fortsätter visa varför den är kontinuerligt prisbelönt.

Kontakt med icke-Terra-varelser är ett centralt tema i mycket sf, inte minst för att det gör att alla vi-och-dem-teman kan utforskas med mänskligheten som bara en av parterna (istället för två). Det gäller både när utomjordingarna kommer hit och när jordborna reser ut. Det kan innefatta allt från skräck eller oförstånd till våldsam kolonisation och imperialism, med både människor och icke-människor som den aggressiva parten.

Vidare ut i rymden har vi t ex generationsskepp, som ger sig av på vinst eller förlust när jorden har blivit obeboelig. Vi har militär-sf, om de olika utmaningar rymden innebär för allt från strategi till soldatliv. Vi har inte minst rymdoperan – space opera – subgenren som får Wagner att framstå som en novellförfattare. Det är här vi hittar de episka rymdberättelserna, rymdskeppen stora som planeter och intriger som spänner över galaxer. Många av de böcker vi redan pratat om passar också in under rymdopera, det är en genre som, till sin natur, rymmer mycket.

Men inte all sf utspelar sig i rymden eller på andra planeter. Mycket av den håller sig på jorden – i framtiden!

Det finns mycket att utforska när det gäller vad den tekniska, vetenskapliga och samhälleliga utvecklingen kan innebära för oss. I All the Birds in the Sky av Charlie Jane Anders visas nya, spännande och fantasirika följder av att den nya tekniken gör oss uppkopplade och sammankopplade, av att program och appar lär sig om oss medan vi använder dem. Här blir verkligen tekniken indistinguishable from magic, för att citera Arthur C Clarke.

Det är annars ganska vågat att spekulera kring teknikutvecklingen i den nära framtiden – nu rör sig tekniken så fort att de flesta idéer i böcker hinner bli förlegade innan boken hamnat i händerna på läsare. Men författare som går längre fram i framtiden har större svängrum. Då är det dags för teleportering, nanobots, rymdhissar, fusionsenergi, städer under haven och på månen, organisk teknik, och igen, även på jorden, artificiella intelligenser.

Som all litteratur handlar sf också om att fundera över vad det är att vara människa. När den tekniska utvecklingen går framåt måste vi också spekulera kring var gränserna för medvetande, mänsklighet, och liv går. I en postmänsklighet ingår inte bara artificiell intelligens utan också artificiell kropp, en uppgradering av köttkroppen eller ett förflyttande av medvetande till en teknisk kropp.

Delar av den utvecklingen ser vi redan i proteser, glasögon, mekaniska ögon, nerver som styr tekniska kroppsdelar, konstgjord hud med sensorer i, osv. Även artificiella intelligenser finns redan och har börjat besegra människor inom såväl Jeopardy som go och schack. Men de har inte kommit riktigt lika långt än som inom sf.

I Speak av Louisa Hall möter vi datorprogrammet MARY3. Hon har blivit utdömd och förbjuden för att vara för människoliknande, men själv vet hon inte ens säkert ifall hon faktiskt kan tänka, eller om hon bara svarar och resonerar som hon är programmerad till. Vi får också höra några av de röster som gett MARY hennes språk, bl a en ung flicka från 1600-talet som förde dagbok – ett tidigt sätt att skapa en extern hårddisk för sina minnen. Och vi följer några av de personer som varit delaktiga i AI:ns utveckling – bland andra Alan Turing – och vad de har för olika motivationer till att försöka återskapa mänskligt tänkande i en maskin.

Ingen sf-lista skulle vara komplett utan en hänvisning till tiden som skild från rummet. Tidsresor har alltid varit en av science fictions stora teman. Och med tidsresor kommer också alternativa historieskrivningar.

Vårt tidsreseexempel är Connie Willis. Hon har skrivit fyra böcker om tidsresefakulteten vid Oxfords Universitet på 2050- och 2060-talen. De skickar historiker till olika perioder i mänsklighetens historia, med noggrann research och korrekt utrustning i bagaget. Men det är inga simpla utflykter. Dels finns risken att bli fast i det förflutna. Dessutom är de inte helt säkra på hur historien och risken för paradoxer faktiskt fungerar, vilket leder till direkta vardagsproblem för den som råkar befinna sig i digerdöden eller blitzen. Är det möjligt att förändra det förflutna, och därmed förändra framtiden? Eller hade tidsresan i sig isåfall varit omöjlig till att börja med? Är ens handlingar i det förflutna därför förhandsbestämda? Kan historien rätta till sig om något ändå går fel? Det blir ofta en strid mot klockan och vad som nästan kan kännas som ödet.

Strax bredvid tidsresor finns den litteratur som tänker sig en annan utkomst av ett historiskt skede, sk ukroni. Jämför med utopi, som betyder “ingen plats” – ukroni betyder “ingen tid”, tiden som aldrig var men som hade kunnat vara.

Jo Waltons Small Change-trilogi är en klassisk alternativhistoria som behandlar ett av de populäraste vägskälen i västerländsk historia – Hitler och andra världskriget. I det här fallet har Hitler vunnit Europa, och Storbritannien har slutit en pakt med honom som ger ömsesidigt utrymme att föra sin egen politik, och med det har också Storbritannien blivit mer fascistiskt. Det samhälle som en fred med Hitler och nazistpartiet innebär skildras i den här lysande trilogin om en poliskommissarie vid Scotland Yard som försöker navigera de politiska träsken utan att kompromissa på sin privata moral och sin yrkesetik.

Life After Life av Kate Atkinson är en annan sorts ukroni. Huvudpersonen lever om sitt liv från födseln varje gång hon dör. Hennes många olika levnadsöden sker i väldigt varierande versioner av 1900-talet, både vad gäller hennes privata liv och hennes familjs, men även vad gäller den europeiska historien. Efter väldigt många olika liv börjar hon få insikt om detta och undrar om hon kan använda sina minnen på något sätt för att förändra historien. Hon kan inte veta vilken av alternativvärldarna som är den “rätta” men hon vet vilka val som har slutat i sorg och elände och för Europa.

Dystopisk litteratur har varit stort de senaste åren, även om en mänsklighet på gränsen till undergång varit ett spännande ämne länge. [BILD] Det kan vara flera olika anledningar till undergång, tekniska framsteg som slagit fel, eller att teknikens under är förbehållna en elit, eller att mänsklighetens girighet till sist har blivit för mycket för det system som hon skapat och för den planet hon lever på.

I Susan Collins berömda Hungerspelen-serie är det just en megalomanisk kontroll och snedfördelning av resurserna som är anledningen till Hungerspelen. De i sig är ett sätt att kontrollera och kuva befolkningen och hålla systemet i schack. Framtidsskildringen innehåller element av direkta exempel på varningstecken att se upp för, men genomsyras också av en upprors- och motståndsstämning som ligger i linje med nutidens proteströrelser och social justice warriors.

Mänsklighetens försök att skapa ett utopiskt samhälle, är också ett återkommande tema för sf, tillsammans med insikten att även de bästa avsikter kan slå galet fel.

I Amatka av Karin Tidbeck har en grupp modiga pionjärer haft möjlighet att ge sig in i en helt annan värld för att bygga ett idealsamhälle där. Det visar sig efterhand att det inte är så lätt som de tänkt sig eftersom världen själv stretar emot. Verkligheten här är instabil och förändras av tankar och ord. Därför är all information hårt kontrollerad och varje individ har ett stort ansvar för kollektivets fortlevnad (pappersutgåvan är dessvärre ur tryck, men den finns elektroniskt och nästa år kommer den i översättning av Tidbeck själv, så håll utkik).

Feministisk sf är en gammal del av genren, och kommer i både utopisk och dystopisk smak. Sf är en utmärkt genre att analysera, belysa och kritisera världens system i, och utforska följderna av av att förändra systemen eller utgångspunkterna för kulturen. Utopi för somliga kan var dystopi för andra, som i Kelley Sue Deconnicks serie, där kvinnor som inte helt konformerar till kraven på lydnad, tysthet, kyskhet och skönhet skeppas iväg till fängelseplaneten som kallas Bitch Planet.

Postapokalyps behöver inte hänga ihop med dystopi, men gör det ofta. I postapokalyptisk sf inträffar en katastrof som förändrar mänsklighetens förutsättningar. Det kan utspela sig medan själva katastrofen inträffar, strax efteråt eller långt efteråt, och skildra hur mänskligheten förändras och anpassar sig på lång och kort sikt.

Station Eleven av Emily StJohn Mandel är ett exempel på en postapokalyps som inte är en dystopi. Det är inte precis ett land av mjölk och honung med det är inte en totalitär diktatur heller – tvärtom. Tjugo år efter en pandemi som dödade uppemot 99% av jordens befolkning följer vi ett kringresande musik- och teatersällskap som motiveras av devisen “Because survival is insufficient”. De spelar för de spridda byar och samhällen som finns här och där på den nästan tomma amerikanska kontinenten. Det finns ingen el, inga fossila bränslen, inget centralstyre, ingen kommunikation utöver att promenera över till någon och prata med dem, så de vet aldrig om nästa by de kommer till kommer att vara fredlig eller inte.

MaddAddam-trilogin av Margaret Atwood och The Memory of Water av Emmi Itäranta är två exempel på postapokalyps där det är människans girighet och brist på respekt för miljön som lett till kollapsen av världen som vi kände den.

I MaddAddam-trilogin är det en enda persons handlingar som har lett till katastrofen. Ett försök att genom bioteknik och genmanipulation skapa den perfekta människan leder till att hela samhället raseras och merparten av mänskligheten utrotas. Vi följer högmodet som leder fram till krisen och livet i kratrarna efteråt.

I The Memory of Water har oljekrig och påföljande miljökatastrofer lett till en värld där vatten är en bristvara, vilket används som en av ursäkterna till hårt centralstyre, mörkläggning av historien och övervakning av privatlivet. Huvudpersonen är lärling till sin far, som är den finska byns temästare, som märkligt nog alltid verkar ha tillgång till friskt vatten till teceremonierna.

Vi slutar med människosläktets undergång men vi började med människans omätliga framtid, människans törst efter att förlänga och utvidga livet, att djärvt gå dit ingen människa har gått förut.

För enbart överlevnad är inte tillräckligt.

Episk fantasy – svärd, magi, drakar och mycket mer

Nu har vi lagt upp hela föredraget om episk fantasy som jag och Nene höll på Bokmässan i Göteborg 2014. Utgångspunkten är en av de vanligaste frågorna vi får i butiken: “Game of Thrones är slut, alla mina favoritkaraktärer är döda – vad ska jag läsa nu?” Efter en kort introduktion går vi igenom många av de olika aspekterna av episk fantasy som finns i GoT och tipsar om böcker: om du gillade det här, finns de här att läsa; om du hade velat ha mer av det här, finns de här att läsa; osv. En ren lista på titlarna finns här.

/Kapten Karin