Arkiv | fantzy RSS feed for this section

Vad man gör när man skrivit klart en episkt lång episk fantasy-serie

16 Okt

Episk fantasy har ju en tendens att bli riktigt lååånga serier av böcker. När en författare lyckats ro en sådan i hamn – vad ska de då ta sig för därnäst? Här är några aktuella exempel på vad man kan hitta på:

Göra något helt annat!
Katharine Kerrs långa Deverry-saga har nu nått sitt slut med 15 böcker; den sista boken, The Silver Mage, har nyss kommit in i pocket. Och Kerrs nästa projekt blir – kick-ass chick-litt urban fantasy noir! License to Ensorcell (februari 2011) utspelar sig i San Francisco där övernaturliga agenten Nola O’Grady får en ny partner och ger sig ut på jakt efter en seriemördare som siktat in sig på varulvar.

Göra något helt annat – och sen gå tillbaka!
Terry Goodkind avslutade 11 böcker långa Sword of Truth-serien med Confessor 2008. Därefter kom han med The Law of Nines (nu kommen i pocket) – en bladvändarthriller i vår värld i nutid. Och efter detta kommer nu Richard och Kahlan tillbaka! The Omen Machine (februari 2011) är första boken i ”a new cycle of tales” som utspelar sig direkt efter Sword of Truth men kan läsas fristående.

Göra något minst lika episkt!
Nästa år kommer Brandon Sanderson att ha avslutat Robert Jordans The Wheel of Time, vilket kommer att göra 14 böcker varav Sanderson spökskrivit de tre sista (bok 13, Towers of Midnight, kommer i nov 2010). Och den gode Brandon verkar ha fått blodad tand: i år kom också hans egen The Way of Kings, vilket är första delen i en episk serie som ska bli tio episka böcker av episk tjocklek, som ska ta upp alla de vanliga episka ämnena och några nya.

Andas ut!
Steven Erikson har skrivit klart The Malazan Book of the Fallen; tionde och sista boken, The Crippled God, kommer i februari 2011. Så här skrev han på sin Facebook:

GASP! That would be me, coming up for air. How long was I down there? About twenty years, from conception to completion. The Malazan Book of the Fallen is done. Sure, editing and all that crap to follow. But … done. I don’t know who I am. Who am I again? What planet is this? Three months of butterflies … maybe this double whiskey will fix that. Hmm. No. Delayed reaction going on here.

Men såsmåningom kommer det att komma mer. Han har kontrakt på två nya trilogier i Malazan-världen: Toblakai-trilogin (uppföljare) och Kharkanas-trilogin (prequel). Men för tillfället är förstås några månader med fjärilar mycket välförtjänta.

Annonser

Sookie får se världen, inklusive Sverige

21 Jan

Charlaine Harris framgångar fortsätter. Hon ska skriva åtminstone tre Sookie Stackhouse-böcker till (nästa kommer nu i maj: Dead in the Family) – och rättigheterna till dem, och till hennes andra serier Harper Connelly, Lily Bard och Aurora Teagarden, säljs nu över hela världen, rapporterar SFScope.

Storbritannien, Frankrike, Ryssland, Ungern, Korea, Kina, Indonesien – och Sverige! Det är Bonniers som har köpt rättigheterna till de första fem Sookie-böckerna, som nu alltså kommer att komma/komma igen på svenska. Vi återkommer förstås när vi vet när de kommer ut!

SVT FTW! igen

26 Aug

Som vi sagt tidigare så tycker vi att SVT rockar och idag bevisar de det igen. True Blood säsong 1 börjar på SVT 1 kl 22.00 (med repris den 28:e). Och eftersom det här är SVT och inte en reklamkanal så föreslår jag att ni bänkar er med alla förfriskningar ni kan tänkas behöva för ni vill inte missa en minut! En lagom varm Tru Blood kanske? Friends Don’t Let Friends Drink Friends.

Har ni redan sett den en gång så är det kanske läge för en repris? Eller kanske dags att läsa/läsa om böckerna? För den oinvigde så är True Blood baserad (bitvis rätt löst) på Charlaine Harris böcker om Sookie Stackhouse, en servitris med telepatiska förmågor i en liten håla i södra USA. När japanerna kommer på ett sätt att göra syntetiskt blod som har samma egenskaper som den riktiga varan ser vampyrerna sin chans att komma ut i ljuset (så att säga) och världen blir sig inte lik. Det dyker upp vampyrbarer och den som Sookie så småningom besöker heter Fangtasia. Där träffar vi Eric (i tv-serien spelad av Alexander Skarsgård) och genom honom dras Sookie in i vampyrernas göranden. Och frågan mänskligheten behöver ställa sig är: Om det finns vampyrer, vilka andra varelser från våra legender är också på riktigt?
Jag måste säga att introt till tv-serien är det bästa intro jag sett sen Carnivale. Ett intro jag inte hoppar över ens när jag ser serien tredje gången, så det betyder inte lite det. Det tog mig flera avsnitt innan jag såg var de lagt in Charlaines namn.

/Nene + Hoyt = sant

Där allt är möjligt

17 Jul

Svenska Dagbladet har idag ett helt uppslag om fantasy, skrivet av Hanna Fahl som tidigare också skrev krönikan Tiden är här för fantasynördarna. Vår egen Nene Ormes är en av de intervjuade, bl a i sällskap med historikern och författaren Bo Eriksson – och hon drar förstås en lans för urban fantasy och zombies; och termen fantzy, som vi är väldigt stolta över att ha myntat, etableras än mer. Missa inte att klicka på Grafik: Fantasylitteratur för ett fint släktträd över fantasyn.

En av kommentarerna tycker att (jag har rättat stavningen)

Inom B&U-fantasy finns och har det funnits väldigt bra böcker, det har varit mer accepterat, medan det i vuxenlitteraturen fortfarande är lite så att det är de författare som inte klarar av att skriva ”riktiga” böcker som skriver fantasy (lite tillspetsat). Det är inte många av de böcker som ges ut som andra läsare skulle kunna ta till sig, mest då beroende på att de är rätt taffligt skrivna.

Vi kan bara anta att den här läsaren har hittat sämre översättningar av några dussin-fantasytitlar och bedömt genren utifrån dem – han har uppenbarligen inte läst några av de hundratals fantasyförfattare som vi älskar för att de är så bra författare…

/Kapten Karin

Urban fantasy och paranormal romance revisited

5 Jun

Vi har tidigare slagit flera slag för övernaturlig romans, chick-litt i urban fantasy (det vi kallar fantzy) och urban fantasy i stort här på bloggen och känner nu att vi är i gott sällskap av branschtidningarna Locus och Publishers Weekly som i några av sina senaste nummer uppmärksammat kategorierna.

Supernatural eller paranormal romance – romansböcker med övernaturliga inslag – har ökat stadigt och galet mycket de senaste åren. Det är så påtagligt att genren har fått sin egen plats i alla kalkyler över bokförsäljning som Locus publicerar (och kommer på andra plats bland genrerna: bara fantasy är större). Det övernaturliga tar också allt större plats på de konvent, bloggar och tidningar som riktar sig till romansförfattare och -läsare.

Urban fantasy och fantzy började bli ett begrepp i slutet av 80-talet med författare som t ex Charles de Lint och Emma Bull, som förlade övernaturliga varelser och händelser i våra egna städer.

Det som är den ostoppbara huvudtrenden i urban fantasy nu – med en ”kick-ass heroine” som räddar mugglarna från övernaturliga faror (som gärna får vara i form av sexiga män) – är troligen vad som hände när två företeelser kolliderade i andra halvan av 90-talet: Laurell K. Hamiltons Anita Blake, Vampire Hunter, och Joss Whedons Buffy the Vampire Slayer.

(Men som Carrie Vaughn skriver i Locus: både Hamilton och Whedon var snarare ”part of this zeitgeist rather than instigators. … We’ve got a generation of writers … who grew up watching Linda Carter as Wonder Woman, Sigourney Weaver as Ripley, and so on…”)

Frågan om var trenden kommer ifrån stöts och blöts ungefär lika mycket som frågan hur man skiljer övernaturlig romans från urban fantasy och fantzy.

Man kan säga att i övernaturlig romans är det relationen mellan parterna i paret som är den viktiga, det är där all fokus ligger och boken, eller serien som i fallet Bella & Edward, slutar (allra oftast) med att den relationen blir etablerad (att de får varandra). Om du tar bort relationen blir det ingen roman kvar.

I chick-litt urban fantasy med kick-ass hjältinna (fantzy) så är den romantiska relationen viktig, men om du tar bort den så finns det fortfarande en bok kvar, ofta med mycket action. Det romantiska kan vara konfliktfyllt och det behöver inte nödvändigtvis vara så att de får varandra på slutet.

I urban fantasy utanför fantzy är det handlingen och den värld författaren skapat – vår värld med ”extra allt” – som är det viktiga. Det kan finnas romantiska relationer men de är inte huvudsaken, och långt ifrån alltid lyckliga (Harry Dresden och hans bror till exempel verkar tävla med varandra i grenen Otur i kärlek). En trovärdig blandning av det övernaturliga och det vardagliga gör att urban fantasy är så fantastiskt lätt att läsa. Den största trenden här är nu noir-stuket, med Jim Butcher och Simon R. Green i täten och andra namn som Mike Carey, Charlie Huston, Rob Thurman, Mark Del Franco och Kelly McCullough.

När det pratas om övernaturligt i blandning med det vardagligt verkliga så spänner det alltså över hela spektrat, allt från vampyrromans i serie av Stephenie Meyer till fristående American Gods av Neil Gaiman.

Nu är ju Gaiman ett fenomen för sig, en mytisk författare inom genren, men det är inte alla som har haft det som han. Kim Harrison har länge levt dubbelliv för att kunna hålla sina två författarkarriärer isär (hon skriver även klassisk fantasy som Dawn Cook). I Locus berättar hon om hur det har varit, om att hennes nya identitet fick en filmstjärnas mottagande i bokhandlar när hon var där för att signera. Hon säger också att det har varit lättare för henne att ha en separat identitet för sitt urban fantasy-skrivande eftersom det länge har räknats som lite suspekt att skriva i den här genren. Anne Rice fick utstå tråkningar för sina vampyrromaner och Laurell K Hamilton har också varit i blåsväder.

Här hemma i Sverige är det rätt skralt med urban fantasy. Har förlagen inte insett potentialen? Kelley Armstrong och Charlaine Harris finns på svenska, men inte t ex LK Hamilton och Jim Butcher, och de behöver inte precis skämmas för sina försäljningssiffror. Men framförallt, var finns våra svenska urban fantasy-författare? Var finns Malmö med extra allt, varulvsromans i Göteborg eller Stockholms älvalands-portaler?

I och med Stephenie Meyer har vindarna vänt något, åtminstone när det gäller översatt litteratur, och i sommar kommer inte bara P.C Cast på svenska utan även vår ungdomsvampyrfavorit (säg det snabbt fem gånger!) Richelle Mead (länkar till de engelska utgåvorna: Cast; Mead). Sherrilyn Kenyon, ett av de stora namnen inom övernaturlig romans (om inte det största), har också nyss kommit på svenska med första delen i De Svarta Jägarna (Darkhunter). Om vi har riktig tur så inser förlagen att även böcker skrivna på svenska skulle vara intressanta.

Hoppas kan man ju.

-Nene & Karin ska sätta punkt nu. Vi ska bara lägga till – – nej, schh. Vi kan återkomma med mer.

Urban fantasy och paranormal romance och zombies

17 Apr

Kapten Karin fick igår frågan om Pride and Prejudice and Zombies enorma framgångar är del av samma trend som Stephenie Meyers enorma framgångar. Nu när tankarna hunnit samlas är det ju guldläge för att svara även på bloggen och passa på att breda ut sig litet om bland annat fantzy, vilket vi nog utlovade för länge sedan.

Det korta svaret på frågan är: nix. Stephenie Meyers framgångar är del av den störtflodsliknande urban fantasy- och paranormal romance-trenden, och P&P&Z:s framgångar är del av den mindre men växande zombie-trenden.

Urban fantasy (storstadsfantasy som det kallats ibland) utspelar sig i nutid i vår egen värld, men med inslag av t ex magi, vampyrer, varulvar, älvor och så vidare. Ofta är det en viktig del av handlingen att en person upptäcker denna andra sida av verkligheten och måste lära sig att hantera det – och överleva det.

Boomen för urban fantasy började kanske med bl a Charles de Lints Newford-böcker, Emma Bulls War for the Oaks och Borderland-böcker, Vertigos Hellblazer och Neil Gaimans Neverwhere och American Gods. Nu är några av de stora namnen Jim Butcher, Holly Black, Caitlín R. Kiernan, Sergey Lukyanenko och Simon R. Green. Några andra av våra favoriter är Cassandra Clare och Rob Thurman.

Paranormal romance (övernaturlig romans) är romansböcker med övernaturliga inslag. Den huvudsakliga handlingen är det romantiska / erotiska spelet mellan kvinnan och mannen (eller kvinnan och männen, eller vilka könskombinationer som helst egentligen, i singular och plural), och en eller båda av dem är t ex vampyr, varulv (eller annan hamnskiftare, kattdjur är populära), demon eller tidsresande högländare.

Väldigt ofta är det just det övernaturliga inslaget som är kruxet mellan de älskande: man borde inte älska en vampyr – men de kan inte låta bli! Stora namn är Stephenie Meyer, Christine Feehan, J. R. Ward och Sherrilyn Kenyon. Och för er som undrar: Smart bitches read trashy books!

Fantzy har vi på SF-bokhandeln Malmö myntat som namn för en kraftigt växande genre som blandar urban fantasy och paranormal romance.

Det romantiska intresset ska finnas där, men det viktiga är den övernaturliga handlingen. Hjältinnan ska ha skinn på näsan, gärna slåss mot monster, ofta komma med kaxiga one-liners och inte definieras av sitt förhållande till männen runt henne. Och det ska vara minst en svettig scen per bok. Bland fantzy-författarna hittar vi t ex Charlaine Harris, Laurell K. Hamilton, Kelley Armstrong, Richelle Mead, Patricia Briggs och Kim Harrison. Buffy, slayer of the Vampyre, passar förstås också in här!

Självklart är gränserna flytande mellan genrena också… Litet siffror på det, från Locus: de började skilja ut paranormal romance som en egen genre 2007, i sin årliga genomgång av utgivningen inom våra områden. År 2007 gavs 290 paranormal romance-titlar ut, 2008 hela 328 titlar. Den enda genren som är större är fantasy, med 460 resp. 439 titlar. (Locus räknar säkerligen fantzy till paranormal romance, Nerd Central Skåne ligger ju litet före…)

Zombies har vi skrivit mycket om – vi visste ju långt innan Time att de är de nya vampyrerna. Den trenden tog nog mest fart med Max Brooks Zombie Survival Guide, som man definitivt bör ha tillhands för att vara förberedd. Vi vill också rekommendera Shaun of the Dead!

/Karin och Nene

Who would you not kick out of bed? # 1 Män ur böcker

29 Sep

The Doctor botade oss alla! 🙂

Helt i linje med det förra inlägget är det nu dags att värma upp höstens kalla vindilar genom att överväga vilka av nedanstående man inte skulle sparka ur sängen. Det är en väsentlig del av all fantzy att huvudattraktionen ska vara tilltalande på ett eller annat sätt.

(Och jodå, vi återkommer i ämnet med kategorierna Kvinnor ur böcker, Män på film & tv och Kvinnor på film & tv. Lämna nomineringar i kommentarerna, folks!) Alltså:

Who would you not kick out of bed? #1
Män ur böcker

Zal (Keeping it Real): Zal är hårdrocksalv och trippar på sin karismas effekt på människor, har blodsbroderskap med en demonkvinna och en halvt cyborg-tjej som livvakt. Han leker med ödet, och i förlängningen med sin livvakt.

Vampire Eric (Dead to the World): Eric är sheriff över Louisianas vampyrer och en tusen år gammal viking. If there were an international butts competition, Eric would win hands down. Or cheeks up.

David (Ill Wind): Han kontrollerar vädret. Som om inte det var nog har vår favorit-djinn den där casual bad boy/good guy-grejen på gång. Och leendet… För att inte tala om att en djinn tar den skepnad ägaren till flaskan önskar!

Jeremy (No Humans Involved): Alfahanne i varulsflocken och en verklig man. Han är tystlåten, stark men behöver inte vara i centrum hela tiden. Snygg är han också, och mörk. För att inte tala om den djuriska magnetismen han utstrålar. Den påverkar inte bara Jamie Vegas, nekromantiker, utan varenda varmblodig varelse som läser boken!

Dream (Sandman): Titta bara på de fantabulösa bokstöden. Han ser ut som Neil skulle sett ut om han var (som han väl är??) Drömmarnas Herre. Mmmmm Morpheus.

Seth Mortensen (Succubus Blues): Det är jobbigt nog att vara succubus utan att dessutom vara bokhandlare. När man träffar på den hetaste killen den här sidan böckerna och det visar sig att han är ens favoritförfattare – då måste man ju hålla tassarna från honom! Om man äter honom kan han ju inte skriva mer…

Sam Vimes (Discworld): His Grace Commander Sir Samuel Vimes, Duke of Ankh. En per serie – det var hårt att välja mellan Sam och Gråbo-som-man. Men Sam… han har ju den där Bogart-/Clintan-viben… *suck*

Henry Fitzroy (Blood-serien): Kapten har tjatat om Henrik VIII:s oäkte son, romansförfattaren, den bisexuelle rödhårige vampyren, förut en eller ett par gånger… men han måste ju vara med i den här listan!!

Mel (Sunshine): Inte vampyren för en gång skull, utan huvudpersonen Sunshines mänskliga pojkvän. Han var warlock på motståndssidan under inbördeskriget och har magiska tatueringar. Kör motorcykel också om jag minns rätt. Utmärkt fantzy-drag att kontra den lockande blodsugaren med en snubbe som redan has som man inte skulle sparka ur sängen.

Thomas Raith (The Dresden Files): En vampyr av det Vita Hovet: de lever inte på människors blod, utan på deras känslor. Klanen Raith har specialiserat sig på att leva på människors lust, och Thomas är alltså en mästare i att inspirera lust. Han får en alldeles egen bok i höst till råga på allt – och den är illustrerad av Mike Mignola! Mrrao.

John Constantine (Hellblazer): Blond, kaxig, självgod badboy. Krämig engelsk dialekt, rökhes röst och sjuhelvetes jävlar annamma! Som pojkvän är han säkert ett riktigt as, men som sängkamrat? Ja, det hade varit att leka med elden i alla fall.

/Karin och Nene försöker lugna ner sig *fläktar sig med senaste katalogen*