Vi har fått en fråga från Landskrona Museum: de ska anordna en utställning nästa år om
trädet som motiv från världens alla håll och kanter: världsträd, livets träd, kunskapens träd, talande träd, tron på att dra sjuka genom träd, trädandar etc
och har frågat oss om vi har några träd att bidra med från våra genrer. Vi satte naturligtvis genast på oss tänkarhattarna. Om ni har fler förslag, fyll jättegärna på i kommentarerna!
Först tänker man förstås på enterna. Men Tolkien hade ju många andra träd också: Pilträdsgubben i Gamla Skogen, mallorn-träden i Lórien, Valars två träd som sedermera blev solen, månen och silmarillerna, det vita trädet i Gondors vapensköld, Mörkmården, och så vidare, och så vidare. Han gillade träd, den gamle J. R. R.
Pilträdsgubben har en nutidare släkting i det lättförnärmade Piskande pilträdet (Whomping Willow) på Hogwarts.
De som dyrkar de gamla gudarna i Westeros gör det i gudaskogar där de vita och röda ödesträden (weirwood) växer.
Yggdrasil och seden att offras genom att hängas i ett träd figurerar i American Gods.
Blogginläggets titel kommer från Ursula LeGuins The Word for World is Forest, som utspelar sig på planteten Athshe, där profithungriga människor skövlar den vittspridda skogen, helt förkrossande för de ludna, drömmande urinvånarna,
för vilka orden ”värld” och ”skog” är synonymer. Gissningsvis är boken en av inspirationerna till Avatar, som ju har rätt snygga skogar (underdrift) och ett Själarnas Träd.
I Dan Simmons Hyperion-svit finns det trädskepp: interstellära rymdskepp som är levande träd. På planeten Hyperion finns också de strömförande/blixtledande Tesla-träden i eldskogarna.
Hothouse av Brian Aldiss utspelar sig i en framtid där människorna bor i de enorma träd som nu dominerar den sida av jorden som ständigt är vänd mot solen. Människan är inte längre högst upp på näringskedjan och monstruösa bestar jagar bland träden.
Det röda trädet av Shaun Tan är en helt underbar bok om att ibland står trädet där just när man behöver det som bäst.
Dyson-träd är träd som växer inuti kometer, och som tack vare träds fina förmåga att bilda syre skapar en livsuppehållande miljö inne i kometen. Baserat på en teori av fysikern Freeman Dyson och så fantasieggande att det använts av flera sf-författare, bl a Simmons och Stephen Baxter.
Vackra bilder på träd och skog hittar man bland annat hos Ivan Bilibin (bilden nedan till vänster) och Charles Vess – t ex stora fina samlingen Drawing Down the Moon, och illustrationerna till Stardust och Instructions (den senare är också en bra guide till hur man bör bete sig i en sagoskog).
Sedan är ju skogen generellt en väldigt fantasy-ig miljö. Det är en sällsynt high fantasy-roman där man inte vid något tillfälle vandrar genom en stor skog. Antagligen en blandning av arvet från sagorna, arvet från Tolkien, samt att så många fantasyvärldar lånar från medeltidens Europa, då
skogarna var långt mer vittbredda, och nödvändiga att ta sig igenom om man ville komma nånstans. Utmärkt som plot device också, förstås: det finns gott om plats för monster, rövarband, rymlingar med hemlig identitet, dolda magiska föremål, visa eremiter, osv i skogar. Och i Mythago Wood finns de alla kvar, ju längre in bland träden man går …
Arvet från sagorna, ja. Det är ju i skogen de bor, älvorna såväl som alverna, trollen, tomtarna, häxorna som äter barn, vargarna som äter mormödrar … faunerna, kentaurerna, enhörningarna, skvadrarna, rävandarna, huldrorna, och inte minst dryaderna/hamadryaderna (inga länkar där tyvärr – varför finns det ingen urban fantasy om en kick-ass dryad?) och de talande träden, för att komma tillbaka till huvudämnet.
Att förvandlas till ett träd var ju ett vanligt straff i grekisk mytologi. Men det verkar fortfarande användas ibland – snubben till höger här hittade jag t ex i Stenshuvuds nationalpark.
Tja, sen har vi ju Pippis sockerdricksträd … Det känns som att det måste finnas en massa talande och bebodda träd jag har glömt, så jag hoppas att någon har fler tips att komma med 🙂
/Kapten Karin
Senaste kommentarer