Några elever på Malmö högskola, Praktisk film-programmet, har kontaktat oss och undrar om det är någon av våra kunder som skulle vilja spela huvudrollen i en dokumentärfilm? De söker en person som läser mycket inom våra genrer, och som de skulle följa runt med kamera i vardagssituationer under ett antal dagar. Om du känner dig lockad, hör av dig till oss så sammanför vi er!
/Kapten Karin
Vi har vid flera tillfällen – med er hjälp! – försökt assistera när någon bara kommer ihåg några detaljer av en bok de läste för länge sen, men inte kommer ihåg namnet på. Så nu måste vi dela med oss av What Was That Book: en livejournal-community som har gjort just detta till sin uppgift.
Berätta vad du minns av boken, så hjälper de dig hitta den. Du som är beläst är naturligtvis också mycket välkommen där, för att hjälpa dina medmänniskor hitta sin halvglömda bok. En stor del av det som efterfrågas verkar vara sf/f. Så mosey on over och se om ni kan hjälpa till eller få hjälp! (Vi fortsätter naturligtvis gärna med att efterlysa böcker även här på bloggen.)
Vi har fått en fråga från Landskrona Museum: de ska anordna en utställning nästa år om
trädet som motiv från världens alla håll och kanter: världsträd, livets träd, kunskapens träd, talande träd, tron på att dra sjuka genom träd, trädandar etc
och har frågat oss om vi har några träd att bidra med från våra genrer. Vi satte naturligtvis genast på oss tänkarhattarna. Om ni har fler förslag, fyll jättegärna på i kommentarerna!
Först tänker man förstås på enterna. Men Tolkien hade ju många andra träd också: Pilträdsgubben i Gamla Skogen, mallorn-träden i Lórien, Valars två träd som sedermera blev solen, månen och silmarillerna, det vita trädet i Gondors vapensköld, Mörkmården, och så vidare, och så vidare. Han gillade träd, den gamle J. R. R.
Pilträdsgubben har en nutidare släkting i det lättförnärmade Piskande pilträdet (Whomping Willow) på Hogwarts.
De som dyrkar de gamla gudarna i Westeros gör det i gudaskogar där de vita och röda ödesträden (weirwood) växer.
Yggdrasil och seden att offras genom att hängas i ett träd figurerar i American Gods.
Blogginläggets titel kommer från Ursula LeGuins The Word for World is Forest, som utspelar sig på planteten Athshe, där profithungriga människor skövlar den vittspridda skogen, helt förkrossande för de ludna, drömmande urinvånarna, 
för vilka orden ”värld” och ”skog” är synonymer. Gissningsvis är boken en av inspirationerna till Avatar, som ju har rätt snygga skogar (underdrift) och ett Själarnas Träd.
I Dan Simmons Hyperion-svit finns det trädskepp: interstellära rymdskepp som är levande träd. På planeten Hyperion finns också de strömförande/blixtledande Tesla-träden i eldskogarna.
Hothouse av Brian Aldiss utspelar sig i en framtid där människorna bor i de enorma träd som nu dominerar den sida av jorden som ständigt är vänd mot solen. Människan är inte längre högst upp på näringskedjan och monstruösa bestar jagar bland träden.
Det röda trädet av Shaun Tan är en helt underbar bok om att ibland står trädet där just när man behöver det som bäst.
Dyson-träd är träd som växer inuti kometer, och som tack vare träds fina förmåga att bilda syre skapar en livsuppehållande miljö inne i kometen. Baserat på en teori av fysikern Freeman Dyson och så fantasieggande att det använts av flera sf-författare, bl a Simmons och Stephen Baxter.
Vackra bilder på träd och skog hittar man bland annat hos Ivan Bilibin (bilden nedan till vänster) och Charles Vess – t ex stora fina samlingen Drawing Down the Moon, och illustrationerna till Stardust och Instructions (den senare är också en bra guide till hur man bör bete sig i en sagoskog).
Sedan är ju skogen generellt en väldigt fantasy-ig miljö. Det är en sällsynt high fantasy-roman där man inte vid något tillfälle vandrar genom en stor skog. Antagligen en blandning av arvet från sagorna, arvet från Tolkien, samt att så många fantasyvärldar lånar från medeltidens Europa, då 
skogarna var långt mer vittbredda, och nödvändiga att ta sig igenom om man ville komma nånstans. Utmärkt som plot device också, förstås: det finns gott om plats för monster, rövarband, rymlingar med hemlig identitet, dolda magiska föremål, visa eremiter, osv i skogar. Och i Mythago Wood finns de alla kvar, ju längre in bland träden man går …
Arvet från sagorna, ja. Det är ju i skogen de bor, älvorna såväl som alverna, trollen, tomtarna, häxorna som äter barn, vargarna som äter mormödrar … faunerna, kentaurerna, enhörningarna, skvadrarna, rävandarna, huldrorna, och inte minst dryaderna/hamadryaderna (inga länkar där tyvärr – varför finns det ingen urban fantasy om en kick-ass dryad?) och de talande träden, för att komma tillbaka till huvudämnet.
Att förvandlas till ett träd var ju ett vanligt straff i grekisk mytologi. Men det verkar fortfarande användas ibland – snubben till höger här hittade jag t ex i Stenshuvuds nationalpark.
Tja, sen har vi ju Pippis sockerdricksträd … Det känns som att det måste finnas en massa talande och bebodda träd jag har glömt, så jag hoppas att någon har fler tips att komma med 🙂
/Kapten Karin
Vi har en efterlysning vi hoppas att ni, gentle readers, kan hjälpa till med! En kund vill ha tips på bra whodunits – mysdeckare – med övernaturliga inslag. 
Hon har läst Charlaine Harris Aurora Teagarden-böcker, men skulle gärna vilja ha något med mer övernaturligheter i. Vi har ju ganska många serier med övernaturliga brott – Butcher, Huff, Green och Aaronovitch till exempel – men de är ofta mer åt det hårdkokta eller polisiära hållet, och här är vi alltså ute efter något mer Christiesque. Jasper Ffordes Nursery Crime-böcker är ju lite åt det hållet, slår det mig nu. Men ni har säkert fler tips, gentle readers! Kommentarsfältet är öppet. Själv tror jag att det var butlern som gjorde det – hans alibi föll när vi hittade hans tidsmaskin.
Vi har precis blivit frågade efter en bok och vi har ingen aning, så nu vänder vi oss till vår kunniga läskrets.
Den utspelar sig i framtiden (oklart hur långt in i framtiden). Människan har krympt och bor numera i träd som är kilometerlånga bjässar, lite som redwoods stora elaka brorsa. Människan är inte längre högst upp på näringskedjan och monstruösa bestar jagar bland träden. Ett annat inslag är att det ska växa ett ”spindelnät” mellan jorden och månen alternativt träden och månen.
Boken ska vara från 1970-talet eller tidigare.
Är det någon som känner igen sig?
Nu, våra välbelästa vänner, kan ni få hjälpa till att hitta en bok igen, en sån där ni vet där mycket smyger kvar i minnet utom just titeln och författaren … Det här är era ledtrådar:
Det var en fantasybok jag lånade på biblioteket när jag var 10-11, den var rätt tjock med en ganska mörk blågrå framsida. Den hette nånting med katter, stadens namns katter, typ ”hmhmhms” katter. Den var skriven ur en massa katters synvinkel, de sprang runt i en stad, det var något slags uppror i staden. Jag minns tydligt hur rädd jag blev för en scen där en man blir av med sitt öga, att det bara var blod och mjukt där hans öga hade varit. Tror att den var för lite äldre egentligen. Det tog lång tid att läsa den. Minns vagt någon slags stor katt som var ledare för de andra.
Vi förlitar oss förtröstansfullt på att någon av våra kloka bloggläsare kommer att ha läst den här och kan komma till vår hjälp!
Kära läsare, nu har vi en fråga att vidarebefordra till er igen: är det någon som har läst en science fiction-roman som beskriver tillfällen då man förflyttar energi? Ungefär som vår vän Tesla gjorde. Det är ju lätt att hitta skönlitterära skildringar av hur man flyttar föremål eller personer i t ex överljushastighet eller genom maskhål – men energi? (Och Tesla är ju med i The Prestige, men där är det ju mest hattar och magiker som förflyttas, och i Against the Day, men i den händer ju allt.) Så, fastän jag blev stumped så här på morgonkvisten, så räknar jag med att det finns massor av er därute som har läst drivor av romaner om att förflytta energi. We can has helpz?
En kund kom in i butiken idag och letade efter en fantasytrilogi. Han hade inte titel och inte författare men en hög ledtrådar. Här på bryggan ringer det en svag klocka men inte mer och därför frågar vi nu vår allvetande läsekrets:
Ledtrådarna är som följer:
Ett tvillingpar, syster och bror.
Systern tränar till krigare förklädd till kille.
Brodern går i lära för att bli magiker.
Systern blir tillsammans med tjuvgillets ledare.
Tjuvens modus operandi är att straffa folk genom att skära av öronen på dem (något som inte skildras så blodigt som det låter).
Tjuven lämnar gillet och blir förföljd för det.
Magikerbrodern goes renegade.
Det är en trilogi.
På en av framsidorna leder krigartjejen en häst där hennes skadade tjuvpojkvän sitter.
Den är troligen från början av 90-talet. Kanske från slutet av 80-talet.
Så vad säger ni? Ringer det klockor? All hjälp uppskattas!
Nu har vi fått in Tru:Blood i butiken igen! Blod överallt! Alla törstiga vampyrer kan andas ut. Och i samma anda har jag en efterlysning. Det är en liten snutt av dialog som jag minns någonstans ifrån, men inte vet varifrån. Och jag kanske minns delvis fel. Men jag gissar att åtminstone den ena personen är vampyr. Citatet:
”Bitter much?”
”Nah, I just nibbled her a little.”
Det låter som att det skulle kunna vara Spike, men jag tror inte att det är det. Nån som vet var det kommer ifrån? Eller har jag bara drömt det?
/Kapten
Nu behöver vi hjälp igen, gentle readers! En kund söker efter en fantasy-trilogi han läste för antagligen minst tio år sedan, och kommer ihåg följande ingredienser:
En kavallerist, uppvuxen i djungeldelen av den här världen, räddar en politiker. Politikern kommer senare till makten men blir helt maktgalen, och försöker till slut göra sig av med kavalleristen, som slår tillbaka och besegrar politikern. Det finns någon scen med ett frammanande av ett stort magiskt monster.
Någon som känner igen? Det ringer vaga klockor i bakhuvuden här, men inget jag kan sätta fingret på …
SF-bokhandeln Malmö 
Senaste kommentarer