Jo Walton är en av det senare årens bästa och enligt mig mest underskattade författare. Den walesfödda Jo arbetade mycket med rollspel och fandom innan hennes första roman 
publicerades, tillsammans med sin man skrev de bl a för Pyramid och hon var aktiv på flera författarforum.
Hon har en egen kolumn på Tor.com där hon recenserar tidigare publicerade böcker, berättar kronologiskt om Hugo-priset och har just nu en väldigt noggrann genomläsning av Name of the Wind. Den är väl värd att besöka.
Jo Walton är även initiativtagare till International Pixel-Stained Technopeasant Day.
Den första av hennes böcker som jag kom i kontakt med var Farthing. Alternativhistorisk fiction som utspelar sig i ett Storbritannien som har dragit sig ur andra världskriget genom en så kallad ”Peace with honour”. Under komplottlika förhållanden blir en liten grupp politiker och industrimagnater landets ledare och snart börjar svartskjortor och antisemiter föra agendan.
I detta mörka 1940-tal möter vi Lucy, en societetslady som mot sina föräldrars önskan har gift sig med David, en judisk man. När paret återförenas med Lucys föräldrar på godset Farthing visar det sig att en stor del av de som förhandlade fram landets fred också är gäster. Mordet på en av gästerna sätter allt på sin spets, och Lucy blir mer och mer säker på att hon och David har blivit lurade till Farthing för att bli syndabockar. Det enda hoppet står till inspektör Carmichael från Scotland Yard, en polis som tar sitt jobb på yttersta allvar och som själv känner hur landet håller på att styras mot obehagliga vatten.
Efter att ha läst ut de tre böckerna i Small Change-serien där förutom Farthing även Ha’Penny och Half a Crown ingår, så kastade jag mig över Tooth and Claw, boken som vann Walton WFA priset 2004 för bästa roman.
Patriarken Bon Agornin ligger på sin dödsbädd, fadern har testamenterat allt av värde och det är
dags för arvet att fördelas. Barnen samlas för att göra upp om resterna, bokstavligen. Välkommen till den viktorianska drakvärlden där man äter upp sina döda släktingar för att kunna växa och bli viktig. Men när Bon Agornins svärson bestämmer sig för att han har rätt till en större del av kroppen protesterar sönerna till den gamle draken, de bestämmer sig för att dra sin svåger inför rätta. Syskonskaran splittras och de två döttrarna tvingas lämna sitt föräldrahem, den grotta de växte upp i och alltid har älskat. I Tooth and Claw så sätter Jo Walton den viktorianska romanslitteraturen på sin spets genom att använda drakar som lever i ett socialt intrikat samhälle med regler, klasser och måsten, den drakhona vars fjäll rodnar innan hon har gift sig är för evigt dömd till skam och den drake som är illa bemedlad eller saknar bundsförvanter kan finna sig insnärjd i ett spel den omöjligt kan vinna. Hur ska syskonen Agornin klara sig i den stora otrygga världen fylld av faror och lömska rivaler?
Among Others är den senaste av hennes böcker och är till viss del en självbiografi. Den unga flickan Mori har efter en tragisk olycka då hon förlorade sin syster skickats från Wales till sin pappa i England. Pappan bor med sina systrar och han har inte varit närvarande i Moris liv på många år. Det enda som hon verkar ha gemensamt med sin far är ett intresse för böcker, specifikt science fiction. Bokintresset blir Moris räddning när hon snabbt sätts på internat. Skolans elever tycker att flickan från Wales är konstig och den mesta av tiden spenderar Mori med sina böcker eller på jakt efter nya.
Likt sin mor och sin syster kan Mori se småfolk men hennes omgivning verkar inte besitta samma förmåga. Trösten blir en grupp med sf-fantaster som brukar träffas i det lokala biblioteket och diskutera nya och gamla verk. Men Moris mamma vill inte släppa taget om henne och de brev hon skickar till sin dotter blir underligare med tiden som går. För att bryta moderns besvärjelse behöver Mori göra något drastiskt för att slå sig fri.
Among Others är en saga om att upptäcka sig själv och världen genom science fiction och fantasy. En briljant skildring av en tonårings omfamnande av genrerna med citat, hänvisningar och funderingar. Jo Walton kan sina böcker och det är uppenbart att hon har sneglat på sina kollegor när hon har sökt inspiration till de olika medlemmarna av cirkeln som träffas på biblioteket.
Jo Walton har skrivit mer än dessa böcker, hennes Arthurinspirerade trilogi Tir Tanagiri var debuten och den senare Lifelode porträtterar en by i ett magiskt kungarike.
Slutligen vill jag säga att alla bör läsa minst en Jo Walton-bok innan sommaren är slut.
/Johan
SF-bokhandeln Malmö 
Senaste kommentarer