Arkiv | boktitlar RSS feed for this section

Nördmånad dag 19: Läskigaste läsning/ scariest read

19 Maj

Kanske den största anledningen till att jag tycker om att personalen i Malmö-bokhandeln kallas för besättning är att, som relativt ny, betraktas jag kanske fortfarande som den man inom sjöfart brukar kalla för gast.
Varför, undrar ni kanske, när gast enligt Wikipedia refererar till en person som ”utför framför allt manuellt arbete av mindre kvalificerat slag”?
Det är för att, för en inbiten skräckfantast som moi, är steget därifrån inte långt till spökhistorier och gastkramande (ser ni vad jag gjorde där?) skräck!

Dagens nördmånadstema är just skräck. Min bana som skräckentusiast inleddes med en alltför tidig introduktion till filmen Liftaren med Rutger Hauer. Filmen klassas egentligen som thriller men för en ivrig sjuåring som precis hittat grannens storebrors samling av filmer var det en minst sagt skräck-och-adrenalinfylld upplevelse – det tog tid innan jag ens kunde titta på bananer igen utan att rysa – men där skräcken så småningom gav vika för adrenalinruset.
Det har kostat mig en hel del sömnlösa nätter, men jag måste säga att det har det varit värt.

RUTGER HAUER/C. THOMAS HOWELL/THE HITCHER/8X10 COPY PHOTO CC4900

Var försiktig med vem du plockar upp…

Vad kan då vara bättre än en bra skräckfilm? Jo, en riktigt bra bok som en kan ta med sig upp i favoritfåtöljen tillsammans med en kopp varm choklad och en filt; extra bonus om det skulle vara en mörk och stormig kväll! En riktigt bra bok behöver dock ingen scenrekvisita.

Är du ny(fiken) på skräckavdelningen kommer här några tips:

Böcker:

NOS4R2 – Joe Hill

Som titeln fyndigt antyder handlar Joe Hills roman om en nosferatu; en vampyr.
Huvudpersonen är Victoria McQueen, Vic, som i början av boken är ca tio år gammal och stolt ägare till en alldeles ny Raleigh Burner, en cykel.
Denna cykel visar sig snart kunna transportera Vic över omöjliga avstånd via The Shorter Way Bridge; en bro som inte tekniskt sett borde finnas, en bro som låter henne färdas mellan vår värld och en annan.
Vic är inte ensam om att kunna färdas längs med vägarna i denna parallella värld. Charles Talent Manx III är också ägare till ett fordon som låter honom förflytta sig längst med dem; en Rolls Royce Wraith med registreringsnr NOS4R2.

Charlie Manx färdas inte bara längst med dessa vägar; han har ett alldeles eget nöjesfält där kallat Christmasland. Där är det alltid jul. Dit tar han med sig barn, barn som han ”räddar från tragiska öden”, barn som tycks förlora bitar av sig själva, av sin mänsklighet, under färden från vår värld till Christmasland…

Första gången Vic träffar Charles Talent Manx III var hon 16 år gammal. Deras vägar korsades av en slump och Vic lyckades fly. Först många år senare kommer de att träffas igen, när Vic själv har en son, i precis rätt ålder…

NOS4R2 är unik i sin genre och berättelsen är minst sagt fängslande, en av få böcker som jag läst om mer än två gånger och fortfarande tycker förtjänar en brinnande recension.
Finns även som fantastiskt obehagligt vältecknad graphic novel!

Kul kuriosa: Joe Hill är Stephen Kings son – han valde att författa under namnet Hill för att istället nå framgång helt på egna meriter.

N0S 4R2

Feed – Mira Grant

2014 var ett stort år inom det medicinska fältet: ett botemedel mot leukemi hade upptäckts och ett vaccin mot den betydligt harmlösare men ack så förargliga förkylningen började massproduceras.
När dessa två medicinska framsteg, genom en olycklig slump, förenades kom det dock att bildas något helt annat; ett luftburet virus som spreds snabbt och brett och med förödande konsekvenser.

Tjugo år senare, tjugo år efter The Rising, har livet som vi kände till det förändrats radikalt. Alla däggdjur över 18kg bär nu på det slumrande viruset. I sitt latenta stadium är viruset ofarligt, men när värdorganismen dör tar viruset över och återanimerar värden, dess enda syfte är att sprida viruset vidare.

Till följd av att de traditionella nyhetsmedierna misslyckades med att rapportera om händelseförloppet under The Rising, har bloggar nu i stort tagit över rollen som fämsta nyhetskälla.
En av de främsta nyhetsbloggarna drivs av syskonparet Georgia och Shaun Mason, det är också de som väljs ut för att följa kampanjen för en av det kommande presidentvalets kandidater.

Under ett av de planerade stoppen angrips plötsligt kampanjkaravanen av zombies som lyckats ta sig förbi rigorösa säkerhetsprotokoll och det visar sig vara sabotage inblandat. Georgia och Shaun finner snart att det inte rör sig om politiskt missnöje.

Kul kuriosa: Mira Grant, som är en pseudonym för Seanan McGuire, fann det orealistiskt att det så sällan fanns tidigare kännedom om zombies i böcker inom genren och inkluderade därför referenser bl.a. till en del kända zombiefilmer i sin bok.

 

Feed

The Handmaid’s Tale – Margaret Atwood

The Handmaid’s Tale är helt fri från de odöda men är ändå något av det läskigaste jag har läst.

Republiken Gilead, en totalitär teokrati som ersatt de Förenta Staterna har drabbats av farligt låga födelsetal och dess befolkning riskerar att dö ut.
För att öka antalet födslar har s.k. elitpar som har svårigheter att själva få barn tilldelats handmaidens, dvs. tjänarinnor vars huvudsyfte är att avlas på.

The Handmaid’s Tale följer Offred. Detta är inte hennes riktiga namn utan talar istället om vem hon tillhör; hon tillhör The Commander vars förnamn är Fred.
Namnet är inte personligt, utan skulle något hända den nuvarande Offred, skulle hon t.ex. bli anklagad för att vara en ”rebell” och funnen skyldig och därför bli dömd till döden, skulle nästa handmaiden också kallas Offred.

I tillbakablickar berättas om Offreds tidigare liv. Ett liv med en make och en dotter. Det berättas om hur de som kom att bli grundarna av Gilead lät mörda den sista amerikanska presidenten och medlemmar av kongressen.
Hur kvinnor därefter fråntogs sina rättigheter, så som rätten att få jobba eller att äga fastigheter; hur de berövades på namn och individualitet,  hur de skulle ”omskolas” och lära sig att kvinnan var underordnad mannen och att de endast borde fokusera på att föda barn.

The Handmaid’s Tale är oerhört välskriven, obehaglig och upprörande – och kostade åtminstone mig ett par nätters sömn.

Kul kuriosa: I det första avsnittet av tv-serien, från i år, som baseras på boken dyker författaren, Margaret Atwood, upp i en cameo-roll som en Aunt; det är de som håller i omskolningen.

 

The Handmaid’s Tale

Manga:

Tokyo Ghoul – Sui Ishida

På Tokyos gator skyndar människorna fram; rädda för att vara ute när det är mörkt, för att vara ute ensamma, för att vara för långt hemifrån, för främlingar.
De delar nämligen gatorna med ghouls, demoniska varelser som livnär sig på människor och som tycks finna nöje i att sätta skräck i sina utvalda ”byten”; som utåt sett är nästan omöjliga att skilja åt från en människa, det är en del av det som gör dem så farliga.

Ken Kaneki är en ganska blyg högskolestudent som tycker om att djupdyka i böckernas värld och tar ofta med sig en bok av sin favoritförfattare till ett särskilt mysigt café.
Det är där som han träffar på en ung kvinna som verkar dela hans smak… vad gäller böcker. Efter att ha samtalat lite om deras gemensamma favoritbok bestämmer de sig för att träffas för att äta middag tillsammans.
Hade Kaneki känt till sitt middagssällskaps matvanor hade den här framgångsrika mangan kanske slutat redan efter volym 1.

Kul kuriosa: Tokyo Ghoul-världen är så omfattande att du kan hitta s.k. fanwiki-sidor för de allra mest oväntade detaljer… Träd försiktigt bland dessa, dock, spoilers väntar runt varje hörn.

 

Corpse Party: Blood Covered – Makoto Kedouin & Toshimi Shinomiya

Att säga farväl är sällan lätt och när det är dags för vännerna på Kisaragi Academy att skiljas åt, nämner en av dem en besvärjelse hen funnit online – Sachiko-sans Ever After-formel – för evig vänskap.
Knappt hinner de avsluta orden till ramsan innan en jordbävning skakar hela rummet; det känns som att golvet under dem ger vika…

När allting återigen är stilla och de försäkrat sig om att ingen är allvarligt skadad, upptäcker de att de visserligen fortfarande befinner sig i ett klassrum, men inte samma som de alldeles nyss befunnit sig i. Dammet ligger tjockt på bänkarna och katedern, bilderna som hänger på väggarna är alla främmande…

Ännu lyckligt ovetandes om det, har vännerna förflyttats till Tenjin Elementary School. Skolan som, efter en serie kidnappningar och efterföljande brutala mord, revs för att dess mörka historia lättare skulle kunna glömmas bort. Skolan ovanpå vilken Kisaragi Academy fram tills alldeles nyss stått.

Det kommer inte dröja länge innan eleverna från Kisaragi upptäcker att de inte är ensamma i den omöjliga byggnaden. Längst med de sedan länge övergivna korridorerna hörs lätta fotsteg och barnsliga – kusliga – skratt. Kvar i den gamla skolan finns de osaliga andarna av de mördade barnen. Och de ska äntligen få nya vänner.

Kul kuriosaCorpse Party: Blood Covered släpptes ursprungligen som ett datorspel redan 1996, men har tack vare sin popularitet även släppts som manga, anime samt som film med planerad uppföljare.

 

Doubt – Yoshiki Tonogai
(Ej för barn)

The Liar Must Die.
We Will Hang Him Up High.
To Show The Wolf,
What His Fate Will Bring,
If He, Is Still,

Det finns ett spel som sprids bland Japans unga befolkning. Det kallas ‘Rabbit Doubt’.
Spelets förutsättning är att alla spelare är kaniner på en koloni – det vill säga, alla utom en som blivit slumpmässigt utvald att spela vargen som infiltrerat gruppen.

Varje runda dödar vargen en utav de övriga spelarna, en kanin, och varje runda försöker de kvarvarande spelarna att ta reda på vilken av ”kaninerna” som i själva verket är en varg i förklädnad.

Yuu, Rei, Eiji och Haruka har aldrig träffats förr men har bestämt sig för att mötas upp för att spela ‘Rabbit Doubt’ tillsammans. På vägen till Karaoke Box, en sorts karaokebar, där de ska träffas stöter de på en vän till Yuu, Mitsuki, som även hon följer med.
När de anlänt till karaokebaren förlorar samtliga medvetandet. När de vaknar ett tag senare befinner de sig av allt att döma på ett övergivet mentalsjukhus. Alla dörrar är låsta. Det finns en nykomling bland dem – Hajime – och en utav dem, Rei, saknas.

Det blir snart uppenbart att någon vill spela ‘Rabbit Doubt’ på riktigt. Men vem av dem är vargen?

Kul kuriosa:  Kaninmasken som förekommer i Doubt kan även hittas i två andra av Tonogais mangas: Judge och Secret. 

Doubt

Graphic Novels:

Chilling Adventures of Sabrina Book 1 – Roberto Aguierre-Sacasa & Robert Hack

The Chilling Adventures of Sabrina tar sin början den 31 oktober, 1951, då det coven som familjen Spellman tillhör kommer för att hämta den bara året fyllda Sabrina.
Sabrinas mor, Diana Spellman, en vanlig dödlig, flyr genom skogen med sin dotter hellre än att lämna bort henne. Utan framgång.
Hon befinner sig plötsligt omringad av häxor – däribland sina två svägerskor, Hilda och Zelda – och sin make, en trollkarl.
Inte helt utan medlidande tar Edward Spellman deras dotter från sin frus armar; när hon hotar med att berätta för alla om vilka Spellmans verkligen är, rör han varsamt vid hennes panna och hon sjunker ihop i hans armar.
Nästa ruta visar en rest av en kvinna som sitter och sjunger på en nonsenslåt med ett ärr synligt längst med hårfästet.

Det blev mörkt fort. Och mörkare blir det när familjen Spellman, beståendes av Hilda, Zelda och Sabrina – och Salem, såklart, som även om han inte längre har svart päls känns väl igen på de spetsiga kommentarerna – flyttar till ett tidigare begravningshem mittemot en kyrkogård i Greendale. ”Imagine, Sister, an endless supply of food”, som Zelda säger till Hilda, apropå kyrkogården.
Just det, ja, Hilda och Zelda är inte bara medlemmar i en mer satanistisk häxcoven än tidigare; de är även kannibaler.

The Chilling Adventures of Sabrina Book 1 samlar de första sex lösnumren i en volym.

Kul kuriosa: Både Betty och Veronica (från Acke/Archie) dyker upp i cameos i volym 1 av Sabrina, tonårshäxan!

The Chilling Adventures of Sabrina

The Crow: Special Edition – J O’Barr

Tin Tin slipped into an alley,
A cat through a side door,
His soul so twisted with evil,
It could only have drifted off
A Bosch painting.

En berättelse som var en stor del av konstnärens personliga sorgprocess efter att hans flickvän dog till följd av en rattfull förare, The Crow berättar historien om Eric Draven, som förlorar både sitt eget liv och sin fästmö när deras bil går sönder på väg hem efter en romantisk helg borta.

Inte långt efter att deras bil gått sönder blir de överfallna av ett gatugäng; Eric paralyseras av ett skott i huvudet och kan bara se på medan gänget brutalt överfaller och sedan skjuter även Shelley i huvudet och dödar henne.
Eric själv avlider timmarna efter på operationsbordet.

Exakt ett år efter morden på Eric och hans fästmö, landar en kråka på Erics grav och ger honom chansen att hämnas på de som tog allt från honom. Det gör han; våldsamt, katarsiskt.
Men i takt med att han utkäver sin hämnd blir han medveten om att spillandet av andras blod, även om rättfärdigat, inte nödvändigtvis kan lindra den egna smärtan.

Denna utgåva innehåller dessutom 30 sidor av tidigare ej släppt material, däribland ett nytt avslut och en tidigare ej utgiven scen.


Kul kuriosa:
 James O’Barr skulle komma att ångra det han kallade för ”glorifierandet av hämnd” och lär ha sagt ”I wish I had never written the goddamn thing.”

 

The Crow

För att avsluta på ett angenämt sätt, här är Rutger Hauer i stilig vit kostym med oversized guldkedja.

Trevlig läsning!

/ Erica

 

 

Annonser

Frågor som får svar

27 Mar

I våra hyllor finns flera titlar som är frågor … Lyckligtvis är hyllorna också fulla av svar.

frågor som får svar(Ber om ursäkt för det eventuella förtalet mot Jane Austen. Hon kanske skulle ha blivit jättebra på konservering.)

Två länder åtskilda av ett gemensamt språk …

3 Jan

Det händer med jämna mellanrum att en och samma bok får olika titlar i USA och i England. Två exempel är Peter V Bretts The Warded Man som i brittisk utgåva heter The Painted Man och Ben Aaronovitchs Rivers of London som i USA får heta Midnight Riot. Men det brukar inte vara så stor skillnad i stämningen titeln vill förmedla som i dagens fynd: tredje boken i Kim Newmans Anno Dracula-serie. Brittisk titel: Dracula Cha Cha Cha! Amerikansk titel: Judgment of Tears. Det är inte så att man automatiskt förväntar sig samma bok …

(Men med tanke på Newmans talang för att blanda mörker med mörk humor kan nog båda vara rättvisande?)
/Kapten Karin

Tematrio – Titelkvinnor

22 Sep

Eponyma böcker och kvinnliga huvudpersoner med smeknamn som går igen i titeln råder det ingen brist på, inte hos oss och inte hos mugglarna. Lyrans Noblesser har en tematrio den här veckan som handlar just om det. Vi har samlat ihop lite namnrelaterade titlar, men som vanligt har vi svårt att hålla oss till tre.

Direkt eponyma titlar – romaner:
Sabriel och Lirael av Garth Nix: två huvudpersoner som inleder trilogin från varsitt håll. Mycket varmt rekommenderad mörk ungdomsfantasy, crackling with magic.

Jennifer Government av Max Barry: i denna actionfyllda satir tar du ditt efternamn av företaget du jobbar för – Jennifer Government är alltså statlig agent, som rycker in när kontorsslaven Hack Nike ber om hjälp.

Direkt eponyma titlar – tecknat:
Modesty Blaise – en av de absolut kickingest-assigaste av alla kick-ass-hjältinnor.

Nana av Ai Yazawa – en helt enkelt helt utmärkt manga om två unga kvinnor i Tokyo som båda heter Nana, och som blir vänner trots att namnet är ungefär det enda de har gemensamt.

Nemi av Lise Myhre – allas vår favoritsvartrockare.

Ordvitstitlar:
David Weber har aldrig sinande kul med att hans huvudperson heter Honor Harrington: bland titlarna finns Honor Among Enemies, War of Honor, Mission of Honor och Field of Dishonor.

Evangeline Hollis i S J Days böcker har smeknamnet Eve, vilket ger de ominösa titlarna Eve of Darkness, Eve of Destruction och Eve of Chaos.

Smeknamns-/nom de guerre-titlar:
Santa Olivia är den förklädda vigilante-hjältinnan som ger hopp till invånarna i den ockuperade, bortglömda staden Santa Olivia i Jacqueline Careys utmärkta och gripande roman.

Piratica, piratdrottning på det stolta sjörövarskeppet Unwelcome Stranger, är även känd som Artemisia Fitz-Willoghby Weatherhouse – sedermera Art Blastside. Av the notorious Tanith Lee, by the topgallants!

Sunshine är inte bara som vi alla vet skadligt för vampyrer, det är också Rae Seddons smeknamn i Robin McKinleys roman med samma namn – en av de bästa ”Om du gillade Buffy kommer du att gilla”-böckerna.

Fler för nöjes skull:
Kitty and the Midnight Hour av Carrie Vaughn, första i en serie riktigt bra varulvsböcker som använder sig av formeln ”Alla boktitlar börjar med huvudpersonens namn”.

Udda verklighet av Nene Ormes, en blandning av seriös ordvits och dubbeltydighet – huvudpersonen Udda hamnar i den udda verkligheten som gömmer sig bakom vanliga Malmö.

Misery heter huvudpersonen i författaren Paul Sheldons romaner i författaren Stephen Kings roman Misery.

/Karin SF-bokhandeln, piratdrottning – volym tre av The Legend Of Karin And Nene

Season of Mists…

21 Okt

… var det faktiskt i morse. Titeln på det fjärde Sandman-albumet kommer från John Keats dikt To Autumn:

Season of mists and mellow fruitfulness,
Close bosom-friend of the maturing sun;
Conspiring with him how to load and bless
With fruit the vines that round the thatch-eves run;

Några andra exempel på boktitlar från dikter: Iain M. Banks Consider Phlebas lånar från T. S. Eliots The Waste Land:

Gentile or Jew
O you who turn the wheel and look windward,
Consider Phlebas, who was once handsome and tall as you.

Philip Pullmans His Dark Materials kommer från John Miltons Paradise Lost:

Into this wilde Abyss,
The Womb of nature and perhaps her Grave,
Of neither Sea, nor Shore, nor Air, nor Fire,
But all these in their pregnant causes mixt
Confus’dly, and which thus must ever fight,
Unless th’ Almighty Maker them ordain
His dark materials to create more Worlds,
Into this wilde Abyss the warie fiend
Stood on the brink of Hell and look’d a while,
Pondering his Voyage; for no narrow frith
He had to cross.

Charlie Hustons No Dominion gör en vampyrisk vändning av Dylan Thomas And Death Shall Have No Dominion:

And death shall have no dominion.
Dead men naked they shall be one
With the man in the wind and the west moon;
When their bones are picked clean and the clean bones gone,
They shall have stars at elbow and foot;
Though they go mad they shall be sane,
Though they sink through the sea they shall rise again;
Though lovers be lost love shall not;
And death shall have no dominion.

Och så finns förstås en massa Shakespeherian rags: Brave New World, hela This Scepter’d Isle-serien, Outrageous Fortune, Unto the Breach, Something Rotten, Something Wicked This Way Comes… och så vidare och så vidare. Kort sagt så finns det rika möjligheter att göra en boktitel som inte är en ordvits på ”fangs”, ”dead” eller ”bite” …