Arkiv | Bokkedjan RSS feed for this section

Bokkedjan – Spel

9 Mar

Ny vecka, ny bokkedja. Den här gången är utgångspunkten Spel och spel är något vi har många av, som det skrivits tonvis med böcker om, för att inte tala om alla böcker som utspelar sig i spelvärldar. Dessutom måste varje självrespekterande fantasy- eller sf-värld ha ett spel som utmärker sig. Lätt som en plätt alltså.

Nene: Ha! Spel! Det är en utgångspunkt som passar mig fint det. En titel som genast träder fram är Ender’s Game av Orson Scott Card. Ender’s Game var boken som fick mig att börja läsa sf igen efter att ha bränt mig på Isaac Asimovs urtråkiga Stiftelsetrilogi (jag var ung! jag förstod inte bättre!) och svurit att aldrig läsa rymdböcker någonsin igen. Ender promenerade rakt in i hjärtat på mig med sitt utanförskap, sin känsliga intelligens och sina rubbade familjerelationer. Det stora spelet är ett stridsspel och resultatet påverkar hela mänskligheten. Kärlek från första kapitlet.

Karin: Funderade ett tag på Pratchetts gudar och deras spel – men den naturliga kopplingen är egentligen Glaspärlespelet av Hermann Hesse. Även här har vi en ung man på en internatskola centrerad runt ett spel, och likt Ender blir Josef Knecht den bäste – Magister Ludi. Men glaspärlespelet (som jag tänker mig liknar kinaschack) är ett fredligt, intellektuellt/filosofiskt/estetiskt spel med Skönhet som yttersta mål.
(Också en chans att visa att den här bloggen inte bara är kommersiell: boken är ur tryck… – Och när jag söker på Hesse på vår hemsida får jag fram tärningar! Apropå spel. He he.)

Nene: Fast övertygad om att tärningar är besjälade (och därför snar att skälla ut tärningar när de inte uppför sig i känsliga rollspelssituationer) har jag aldrig fattat viktiga beslut med tärning som hjälpmedel, men det finns det andra som har. I Tärningsspelaren av Luke Rhinehart (finns inte på svenska just nu men väl på engelska) fattas alla beslut med hjälp av tärning. Det ger naturligtvis inte ett stabilt eller ordnat liv och i uppföljaren får man följa sonen till den ökände tärningsspelaren.

Karin: Så mycket Total-Yatzy som jag har spelat så är jag ju fullt medveten om att tärningar inte bara är besjälade utan ofta rentav illvilligt medvetna. Men det är ju ändå slumpen de vanligtvis sammankopplas med, så jag tänkte skriva något om Paul Auster – men de titlar vi har haft av honom är också ur tryck, och det börjar bli litet tjatigt. Så jag kastar tillbaka tärningen till Nene – alea iacta est!

Nene: … vilket förstås får mig att tänka på Rubicon och därför på Romanitas, boken som handlar om vad som kunde ha varit vår värld om inte romarriket fallit. Slavar, korsfästningar, magnettågbanor och en bro över Persiska viken, inga andra styrande än kejsaren och när hjältar dör följer hela världen begravningen på tv. Men vad händer när hjältars död inte är en slump och när riket blir hotat? Tja, uppföljaren heter Rome Burning, så det kanske ger en vink?

Karin: En annan som blev korsfäst, för sisådär 1 976 år sedan, var Loke. Jorå. Det var straffet för att han orsakade Balders död. De som dyrkar och saknar Balder bär sedan dess ofta smycken i korsformad disajn. Tror ni mig inte? Jag har Odens ord på det, the Allfader himsälf. Skulle han ljuga? Döm själva i den føkking kreizi Gudarnas fall av Cornelius Jakhelln.

Annonser

Bokkedjan: Stad

4 Mar

Associations-utmaningen Bokkedjan har denna vecka utgångspunkten: Stad. Karin och Nene kör kedjan som dialog som vanligt:

Jaha, Stad alltså. Det gav så många tankar på en gång att det knappt gick att välja, men av tankarnas vandrande karaktär var jag tvungen att välja De vandrande städerna av Philip Reeve. Steampunk förstås, och stora städer på larvfötter som rör sig över landskapet. Våra hjältar, Tom och Hester, befinner sig utanför städerna och försöker klara sig. Mer bisarr science fantasy till folket!

Aha, aha, en luftballong på omslaget, och en huvudperson som heter Hester – då är ju associationen uppenbar: Once Upon a Time in the North av Philip Pullman. Den fina lilla boken är en bonushistoria för alla oss som älskade Pullmans trilogi His Dark Materials: här får vi träffa Lee Scoresby och hans daimon Hester som unga, och får veta hur de för första gången träffade isbjörnen Iorek Byrnison. (Vi får även några små hintar om vad Lyra håller på med nu…)

Luftballonger och luftskepp ligger ju nära varandra och från luftskepp till zeppelinare är steget minimalt. På utsidan av Affinity Bridge finns det minsann en zeppelinare och en olycka med sagda farkost är också grunden för det mysterium som spelas upp i boken. Det är ett London med extra ånga, extra kugghjul och extra hjältar i bästa hemlig agent-stil. Och så finns det zombies. Eller ja, en pest i alla fall. Och automatoner! Snygg är den också.

Vi verkar vara inne på tema omslag-med-färdmedel-på. Det är ett tema som Jasper Fforde också kör med: från Thursdays egen mångfärgade Porsche till en neanderthalare i en polisbil, Miss Havisham i en sportbil, Hamlet i Porschen, och Sherlock Holmes i The Austen Rover, den trans-fiktionella turistbussen.

Jag kan inte låta bli: zombies i England från Affinity Bridge och Austen Rover från herr Fforde är det givna tillfället att tänka på en kommande bok: Pride and Prejudice and Zombies. Ack och ve att maj är så långt borta.

Men om inte det gälls så är min nästa tanke ”A Study in Emerald”(finns som pdf på hans hemsida) från Shadows Over Baker Street eller ur Fragile Things av Neil Gaiman. Det är, enligt mig, hans bästa novellsamling och den novellen är definitivt en av de bästa ur samlingen! En Sherlock-som-han-kunde-varit i ett England styrt av en lovecraftiansk gudom.

Sir Arthur Conan Doyle, Sherlocks andlige fader, dyker upp själv i en novell av P.D. Cacek i antologin The Secret History of Vampires. Han och Harry Houdini jagar vampyrer. Jodå.
En annan berömd historisk person som jagat vampyrer är självklart Bram Stoker själv. Detta kan man läsa om i Tom Hollands Supping with Panthers – där även vampyren Lord Byron diskuterar priset för evig ungdom och skönhet med ingen mindre än Oscar Wilde…

Så vi slutade på nästan samma ställe som Hans kedja på Du är vad du läser! Men via helt andra vägar 🙂

Bokkedjan: Frihet

23 Feb

Veckans bokkedja har utgångspunkten Frihet. Karin och Nene skådar mot stjärnorna och nynnar: ”I don’t care, I’m still free, You can’t take the sky from me…” I jymdens namn börjar vi alltså med:

Firefly.
Vadå, tänker folk, det är ju en bokkedja, hur kom en av tidernas bästa tv-serier in här, även om den handlar om frihetskämpar [/rymdpirater/rymdcowboy-outlaws som svär på kinesiska]? Jo, svarar vi, i kraft av Better days och Those left behind. Sedan finns det också en roman som baserar sig på filmen Serenity.

Fina Firefly-vibbar i romanform fick Karin av Iain Banks Consider Phlebas, där vi får följa ett slitet gäng legosoldater av den opålitliga sorten i ett spännande, jordnära space opera-äventyr. Eftersom det är en Culture-roman får vi oss även frågorna om meningen med livet, bland annat genom motsättningarna mellan ett religiöst styrt samhälle och The Cultures hedonistiska ”post-scarcity”-samhälle.

Och eftersom Culture-romanerna ofta handlar om folk i utkanten av det samhället- diplomater, spioner, legosoldater- kan man ta steget till en annan roman om diplomater/spioner/legosoldater: Carnival av Elizabeth Bear.
På planeten New Amazonia styr kvinnorna och männen hålls som sällskap, arbetare eller avelshingstar. Planeten har också en urgammal energikälla som är helt ren och som smutsiga Gamla Jorden vill ha tag på. Så de skickar två ”diplomater” att försöka tillskansa sig denna.

Från karneval är steget kort till cirkus. Helena i Mirrormask av Neil Gaiman och Dave McKean har vuxit upp på cirkus – och är hjärtligt trött på clowner, jonglörer och popcorn. Hon vill inte rymma med cirkusen som hennes föräldrar gjorde, hon vill rymma till verkligheten. Men istället hamnar hon genom en dröm i en märklig, skrämmande sagovärld. Där måste hon söka rätt på Spegelmasken för att väcka den sovande drottningen, medan hon upptäcker att någon håller på att stjäla hennes liv i den vanliga världen. Finns även som film!

Helena i Mirrormask till sköna Helena till Troja till Black Ships av Jo Graham. En roman löst baserad på Aeneiden och som sådan ett måste för de med längtan till den klassiska litteraturen. Orakel, kärlek, öden, mytiska platser och personer. Och språket! Detta underbara språk som tar ton av de gamla sagorna. I Grahams nya bok, The Hand of Isis, ändrar hon språket för att passa epoken och det planerar hon fortsätta med i resten av serien.

Namnassociationerna leder vidare till Jo Walton som också skriver historisk fiction, men alternativ historia. I sina tre böcker, Farthing, Ha’penny och kommande Half a Crown, skildrar hon ett England i fred med Hitler som erövrade hela Europa eftersom amerikanerna hade valt Charles Lindberg till president och han var nazistsympatisör. I dessa böcker är halva historien berättad i jag-perspektiv av olika personer och den andra halvan handlar om en kriminalkommissarie från Scotland Yard.

Så, från den fullständiga friheten i sitt eget rymdskepp i utkanten av koloniserade rymden, till den fullständiga avsaknaden av frihet i ett Europa där Hitler tilläts fortsätta… Det var inte så muntert. Men bra böcker är de alla!

/The Oracle and the Culture

The return of Bokkedjan

19 Feb

Den här veckan får vi nog hoppa över bokkedjan, för det här med fantasi är ju ändå inte vår grej. *hostharkelfnissfnissharkelhost* Nej, problemet är väl snarare var vi ska börja? Fantasygenren kommer smygandes upp bakom mig och viskar i mitt öra ”There are many of me and we have a plan – overload overload overload!”

Fantásien får bli en given startpunkt, landet som behöver fantasi för att överleva. Michael Ende gav oss Den oändliga historien och visade hur viktigt det är med just fantasi. Bastian Balthasar Bux (åh detta ljuvliga namn! dessa allitterationer!) dras in i historien han läser, ganska bokstavligt talat, och får i uppdrag att rädda Fantásien och Barnkejsarinnan.

När vi ändå pratar om oändligt så kommer vi helt oförhappandes in på Robert Jordans Wheel of Time-serie. Första boken kom ut för snart tjugo år sen, och på ett sätt kan den ses vara oändlig då författaren själv inte fick möjlighet att avsluta sin serie, även om Brandon Sanderson har axlat Jordans mantel och ska väva ihop serien.

Från Wheel of Time, tidens hjul, glider vi in på buddhism.

Buddhism sa vi? Hmm, tankarna går åt reinkarnation, nirvana… livet efter detta… Spike! Det är den naturliga associationen. Han har ju dött ett antal gånger men inte hindrar det honom. Och med all platinablondismen måste han ju även sägas stå för upplysning.

Från platinablondism till Isaac Newton med sitt fagra hårsvall låter väl rimligt? Herr Newton, och andra hot shots, dyker upp i mästerverket The Baroque Cycle av Neal Stephenson, som utspelar sig under upptakten till Upplysningen. Vi får följa Daniel Waterhouse, Jack Shaftoe och en uppsjö andra karaktärer genom decennierna och en omvälvande tidsperiod.

För att sluta cirkeln (hjulet?) så går vi tillbaka till Den oändliga historien där stenjätten Pyornkrachzark/Rock Biter har en barock cykel på vilken han cyklar. (Här kan vi ju gå från cyklar till cykler och hur historien upprepar sig, med ett litet hopp till höger till Battlestar Galactica och så vidare i all oändlighet..)

/Lina Lamora Laura & Kaptenen

Bokkedjan igen!

9 Feb

På grund av flyttande av böcker har denna veckas bokkedja just Böcker som utgångspunkt. Flyttandet av böcker vet vi allt om (inte bara på grund av inventering i butiken) och det är främst när man flyttar på dem som man ifrågasätter visdomen i att ha absurda mängder böcker i sitt hem.

Nene: Sen, när det tillfälliga ifrågasättandet gått över, tänker man på alla de böcker man önskade att man hade och på boksamlingar man önskat att man haft tillgång till, kanske främst på biblioteket i Rosens namn av Umberto Eco. Innan jag ens läst boken första gången hade jag sett filmen och nästan börjat gråta när biblioteket går upp i rök.

Karin: Ah, bibliotek! My librarian senses are tingling! Vad ska man välja? Men det måste ju bli Jorge Luis Borges Biblioteket i Babel. ”Universum (som andra kallar Biblioteket)” med sina ändlösa hexagonalgallerier sammanbundna med spiraltrappor, där alla tänkbara böcker finns…

Nene: Alla tänkbara böcker säger du? Som i Morpheus bibliotek i Sandman? Där alla böcker alla har drömt om att skriva finns. Så ofta som folk säger att de har en bok inom sig så lär det finnas mängder med böcker där. Ett drömbibliotek, ett bibliotek över drömmar, ett drömmarnas bibliotek. Ja, ni fattar…

Karin: Hmm, drömmar… Utöver allt Neil skrivit alltså… Jo: Charles de Lint! Drömmar är viktiga inslag i alla hans böcker, och vad sägs till exempel om titlar som The dreaming place, Memory & Dream, Dreams underfoot, Tapping the dream tree och The ivory and the horn (ni vet, portarna som sanna respektive osanna drömmar kommer genom).

Nene: Charles de Lint var författaren jag var tvungen att lägga ifrån mig i somras när jag kom till skildringarna av fåglar och hamnskiftare. Hans skildringar av skogen däremot får mig att tänka på Robert Holdstocks böcker om Mythago Wood där en forskare (och senare flera andra) går bort sig i en skog som är flera lager av tid ovanpå varandra, hela vägen ner till den tid där myterna började. Dessa myter driver omkring i skogen och återupplever de händelser som gjorde dem till myter. Det tilltalar arkeologen i mig att man kan ta sig till de tidigaste lagren av tid om man bara går vilse ordentligt.

Karin: Oh, skogar! Och engelska skogar dessutom, då finns det ju en hjälte som inte kan förbises (och om jag minns rätt är han t o m med i Mythago Wood): Robin Hood. Robin McKinley har skrivit en väldigt bra version av legenden i The Outlaws of Sherwood, och Stephen Lawhead har i Raven King-trilogin kopplat de muntra laglösa till myten om Korpkungen.

Nene: Det här med associationer är verkligen inte det lättaste. Korpkungen är ju Jonathan Strange & Mr Norrell, män i tights är The Princess Bride och fåglar och män tillsammans är Michelle Sagaras Cast in Shadow. Däri finns det män med vingar och jag har verkligen en fäbless för bevingade män.

Karin: Det var en bra tillbakakoppling, för vingar skulle ju vara väldigt praktiska att ha om man hade det där biblioteket i flera våningar som vi väl alla drömmer om…

Bokkedjan!

7 Feb

Vi har hittat en ny leksak för bokbloggare: Bokkedjan. Idén kommer från Hans på Du är vad du läser och funkar så här: Varje vecka hittar Hans på en startpunkt. Var och en av oss som är med skriver sedan ett blogginlägg som utgår från denna startpunkt och som sedan via associationer landar på andra punkter som vi tycker passar.

Denna veckas startpunkt är: Renovering eller reparation.

Karins första association (förutom ett gnagande vagt minne om ett enormt slott som ständigt byggs om – Diana Wynne Jones? Gormenghast?) är Harry Dresdens folkvagnsbubbla The Blue Beetle. Denna stackars bil har kastats omkring av vampyrer och trampats på av tyrannosaurusar och reparerats upprepade gånger av en tålmodig bilmekaniker – med följden att den inte längre är blå utan färggrant spräcklig.

När Karin pratar om den blå folkan tänker Nene ”Tank!” (eftersom Dresden inte kan köra något med finesser i och den enda tank Nene suttit i fullständigt saknade finesser, dessutom skulle den verkligen göra underverk i Dresdens hantering av oknytt) och därifrån till Tank Girl är steget litet. Det senaste albumet dök upp alldeles nyss.

Tank Girl får Karin att associera till märkligheten att linne heter tank top på engelska – vilket visst är bokrelaterat, genom det snygga Freakangels-linnet, som mycket riktigt är i dam-modell så att man kan bli en tank top girl. Vi hoppas att ni inte missat Freakangels, en av de snyggaste postapokalyptiska steampunkserier som går att få: både i butiken och på nätet.

Och när man säger ”postapokalyps” och ”steampunk” till Nene så blir det lite för många associationer för att hantera, men det första som dyker upp är Peshawar Lancers. En meteoritstorm har träffat jorden, orsakat miljökatastrofer och invånarna på norra halvklotet har flytt till det södra. För britterna blev det till stor del att packa sig iväg till Indien och där lever de i en assimilerad förskingring, med ångdrivna militära fordon (som alltid går sönder pga dammet i öknarna). Ack ja, stiliga män i uniform, belevat sätt och ångdrivna fordon. Vad mer kan man önska sig?

Vad man mer kan önska sig? Förbjudna kärlekshistorier förstås. I Lord John-böckerna får vi stiliga adelsmän i uniform (om än inga ångdrivna fordon) och därtill problematiken kring att vara homosexuell i 1750-talets England då det räknades både som brott, sjukdom och vanära.

John säger du? Jo men ingen är väl mer John än John Constantine? Magiker, dryg, engelsman, lurat hin håle själv, sålt sin själ tre gånger och alltid ett genmäle på varje kommentar. Han har varit i vanära flera gånger, suttit i fängelse och varit sjuk. Ibland till och med sjuk i huvudet. Och vid flera tillfällen skriven av Warren Ellis, som också har skrivit Freakangels.

Hellblazer har även skrivits av Mike Carey, som dessutom har skrivit Felix Castor-romanerna, om en frilansexorcist i London som har många liknelser med Constantine. Bland annat är även han bra på oneliners – och han börjar presentationen av sig själv med repliken ”I’ve got this trenchcoat.” Det här skulle man kunna associera tillbaka till början och Harry Dresden – men han har ju en black leather duster. Få se vad Nene kommer på istället?

En annan Felix Castor-roman är Dead Men’s Boots och det får mig att tänka på westernfilmer och annat westernrelaterat. Nu hade jag gärna tillåtit mig att glida över till Firefly som kombinerar western med rymden på ett fantastiskt sätt, men eftersom Karin funderade på en duster så kom jag att tänka på The Dark Tower och Gunslinger Born av Stephen King.

Och när vi nu är inne på westerns så måste Karin varmt rekommendera Territory av Emma Bull. Den utspelar sig i Tombstone, Arizona år 1881, och innehåller inte bara mäktig mörk magi utan även en huvudperson som är författare av westernhistorier! Wyatt Earp är en warlock och självklart är favoritantihjälten Doc Holliday med.

När vi väl börjar associera har vi svårt att sluta, men får väl dra gränsen någonstans. Och ser fram mot nästa bokkedja!

/Karin Holliday och Nene Constantine