Archive | Blandat RSS feed for this section

Nördmånad dag 30: Hidden Gem/Mest underskattat

30 Maj

När jag såg orden ”mest underskattat” så var det ju ingen fråga om saken – det var självklart att det var jag som skulle skriva dagens blogginlägg och det var självklart att inlägget faktiskt bara kunde handla om Beauty Queens, av fenomenala Libba Bray.

Jag har redan tillbringat en rätt så stor mängd tid på att försöka trycka ner denna bok i alla som kan läsas hals, och har då också redan skrivit en recension av detta feministiska mästerverk goodreads, där jag gav den fem av möjliga fem stjärnor.

Beauty Queens handlar om vad som händer när ett plan fullproppat av skönhetsdrottningar kraschlandar på en öde ö mitt ute i ingenstans. Tjejerna är alla attraktiva på ett (mestadels) normativt sätt och är redo att göra allt för att vinna skönhetstävlingen. Men faktumet att de är skönhetsdrottningar betyder inte att det är det enda de är, eller att de ej har andra drömmar, intressen eller talanger. Och på ön behöver de alla jobba tillsammans för att överleva, samtidigt som de fortsätter att öva till tävlingen som de hoppas kunna ställa upp i om lyckas ta sig tillbaka till fast mark. Damerna passar även på att krossa vartenda stereotyp någon skulle kunna ha om dem och slänger ur sig det enda kraftfulla citatet efter det andra.

“The world expected girls to pluck and primp and put on heels. Meanwhile, boys dressed in rumpled T-shirts and baggy pants and misplace their combs, and yet you were suppose to fall at their feet? Unacceptable.”

“Why do girls always feel like they have to apologize for giving an opinion or taking up space in the world? Have you ever noticed that?” Nicole asked. ”You go on websites and some girl leaves a post and if it’s longer than three sentences or she’s expressing her thoughts about some topic, she usually ends with, ‘Sorry for the rant’ or ‘That may be dumb, but that’s what I think.”

Tjejerna är verkligen helt fantastiska. Vi har exempelvis Nicole, den enda svarta i tävlingen. Hon är smart, vacker och jävligt trött på rasistisk bullshit. Adina, som är anti-pageant från början och bara är där för att bevisa en slags poäng. Mary-Lou, som bär en purity-ring men egentligen bara vill vara i kontroll av sin egen sexualitet, Petra, transgender och före detta medlem i ett av de största pojkbanden just nu. Vi har lesbiska och bisexuella, döva tjejer, arga tjejer, indiska tjejer och även en brud med en matbricka djupt begravd i sin panna. De är alla unika och komplexa, men har samtidigt massor av utrymme kvar för karaktärsutveckling – något som Libba Bray gör så otroligt snyggt att jag nästan tappar hakan. Jag vill verkligen bara bli bästa vän med alla dessa tjejerna.

Det finns dock även andra karaktärer – kärleksintressen i form av fejk-pirater, galna ex-skönhetsdrottningar och onda företagsagenter. Dessa är också intressanta och viktiga till storyn, och interaktionerna de har med de sanna huvudkaraktärerna är sjukt roliga.

Jag tycker verkligen uppriktigt att detta är en bok som alla borde läsa, och inte bara för att den är så komisk, utan även för att den är så himla smart. Den träffar verkligen mitt i prick varje gång, och är utbildande, representerande och satirisk. Jag tror till och med att den hade kunnat öppna någons ögon för hur viktigt feminism verkligen är – och även hur skadligt rasism, transfobi och homofobi är. Libba Bray hanterar alla dessa viktiga ämnen på ett ärlig, imponerande och vågat sätt.

“Sometimes I just want to go in a room and break things and scream. Like, it’s so much pressure all the time and if you get upset or angry, people say, ‘Are you on the rag of something?’ And it’s like I want to say, ‘No. I’m just pissed off right now. Can’t I just be pissed off? How come that’s not okay for me?’ Like my dad will say, ‘I can’t talk to you when you’re hysterical.’ And I’m totally not being hysterical! I’m just mad. And he’s the one losing it. But then I feel embarrassed anyway. So I slap on that smile and pretend everything’s okay even though it’s not.”

”For a second, Nicole wasn’t sure that she should go with these white girls. They sounded like they’d gone straight-up crazy, and the only other brown girl was giving her an eyeful of attitude. Nicole did what she’d been taught since she was little and her parents had moved into an all-white neighborhood: She smiled and made herself seem as friendly and nonthreatening as possible.”

Beauty Queens fick mig att känna så himla mycket. Jag blev förbannad, ledsen, frustrerad. Den fick mig fnissa och tvinga folk runt omkring mig att lyssna när jag läste upp det som var så himla roligt. Men mest av allt så gjorde den mig glad, då den var en av de mest tillfredställande böckerna jag har läst någonsin. Den slutade nästan löjligt bra, och trots att den står stark som en standalone, så hade jag verkligen älskat att läsa mer om dessa starka, roliga och smarta unga kvinnorna. De gav mig styrka, och fick mig att känna mig stolt över vem jag är; eyeliner, kort stubin, håriga armar och hela paketet. Vilket är precis så som det ska vara.

beautyqueens

/Claudia, som vill att du läser den här boken jättejättemycket

Nördmånad dag 29: Books that made you cry/Böcker som fick dig att gråta

29 Maj

Okej – wow. Som självförklarad crybaby, så är det väldigt svårt att veta vart en ska börja när det kommer till att tala om böcker som har fått en att gråta. Jag menar, det är ju notoriously lätt att få mig att fälla några tårar. För maximal effekt så brukar det ju vara klassikerna – en felbehandlad hund, död mamma eller en tapper karaktär som kämpar mot ett grymt öde och kanske även stupar på kuppen. Ni vet, dem där mysigheterna.

I många fall är det lätt att en i sin sorg och ilska vill förbanna boken som förrådde en så fruktansvärt, men i andra så är det nästan som att det där hjärtekrossandet får en att älska boken så himla mycket mer, som får en att minnas med någon bisarr värme hur en satt hopkrupen som ett litet foster i Spanien och verkligen fulgrät riktigt ordentligt. Så om ni tycker att det där låter som er cup of tea, så har ni här en liten lista på böcker som både är riktigt bra och får en att lipa.

A Monster Calls  – Patrick Ness

Pojken Conors mamma är döende i cancer. Han har fått växa upp för snabbt, har problem i skolan och hatar att spendera så många av sina dagar hos sin farmor. Det hela är bara för jobbigt, och inte blir det lättare när en natt ett monster dyker upp. Monstret är vilt och uråldrigt och har tre berättelser att erbjuda Conor, men han kräver också något i utbyte, nämligen det enda Conor inte är beredd att ge – sanningen.

Wail-scale; 10/10 tårar. Ness är en fantastisk författare som väver ihop ord på ett nästan magiskt sätt, och denna korta novell om förlust, sorg och acceptans är inget undantag. Även aktuell som film med Liam Neeson som monstret.

a monster calls och tårar

The Knife of Never Letting Go – Patrick Ness

Människor har lämnat jorden och har bosatt sig på en ny planet – en planet där tankar, människors och djurs och plantors alike, går att höras av alla som ett evigt oljud. Todd är en pojke som lever på denna planet, i en stad kallad Prentisstown som besynnerligt nog helt och hållet saknar kvinnor. Todd har hela sitt liv fått höra att detta beror på att kvinnorna inte klarade av den nya planeten, att något med det ständiga oljudet förstörde dem. Men en dag när han är ute med sin hund Manchee, så stöter Todd på något otroligt, något helt omöjligt, nämligen ett hål i oljudet. Och när han följer tystnaden så stöter han på något ännu märkligare – en flicka.

Wail-scale; 7/10 tårar. Första delen i den avslutade trilogin som startade mångas besatthet med Patrick Ness. Unikt skriven, stora etiska frågor och fantastiska karaktärer som utvecklas på ett realistiskt sätt. Två av besättningens absoluta favoritserie, och anledningen till mitt fulgråtande i Spanien.

theknifeoftårar

Strange the Dreamer – Laini Taylor

Konsekvenserna av ett krig mellan gudar och människor blir att en legendarisk stad förlorar sitt namn och blir till ett stort mysterium jorden runt. Bibliotekarien och drömmaren Lazlo Strange är en av de som blir som mest förtrollad av sagorna om staden Weep, vilket en dag för honom närmare sanningen än vad han någonsin trodde var möjligt. Samtidigt lever Sarai och hennes fyra blåa syskon i hemlighet ovanför staden. Släng in lite alkemi och blodsgodis, mardrömmar och gudarnas avkomma, malar och monster, kärlek och massaker.

Wail-scale; 7/10. Den första boken i en duologi, Strange the Dreamer är för er som älskar komplexa karaktärer, en färgsprakande värld, hjärtskärande romantik och ett språk som hade kunnat vara magi. Ni lär fälla lite extra tårar i väntan på nästa del dock.

strangethecrier

Fullmetal Alchemist – Hiromu Arakawa

Edward och Alphonse Elric räknas i alkemins värld som två underbarn, men inte ens de lyckas återuppväcka sin mamma när hon går bort – och enligt alkemins lagar så måste ett pris alltid betalas. Edward förlorar sitt ben och sedan sin arm, och Alphonse hela sin kropp men får, tack vare sin bror, själen fäst i en gammal rustning.
För att försöka få tillbaka sina kroppar, så börjar de två bröderna att söka efter de vises sten – en legendarisk sten som sägs kunna manipulera, och bryta, även alkemins lagar. För att underlätta sökandet så blir Edward en statlig alkemist vilket i sin tur leder till betydligt mer än vad de hade räknat med.

Wail-scale; 5/10 tårar. Fullmetal Alchemist har allt – spänning, älskvärda karaktärer vars samspel och utveckling verkligen är beundransvärd, världsbyggning, humor, mysterier och såklart, emotionellt trauma. En sann klassiker i manga och anime världen.

fulltearsalchemist

Your Lie in April – Naoshi Arakawa

Arima Kosei var, under sin mors stränga tillsyn, ett litet pianospelande geni. Även om han inte var särskilt glad, så vann han ändå pris efter pris – men när hans mamma går bort så förändras allt och han kan inte ens röra ett piano längre. Kosei saknar inte riktigt pianot, men hans tillvaro är ändå väldigt grå. Det vill säga, tills ett yrväder till flicka och violinist träder in i hans liv och vill att han ska spela piano till hennes violin i en tävling.

Wail-scale; 8/10 tårar. Vare sig det är i anime eller mangaform, så är Your Lie in April otroligt rörande och hanterar just trauma och PTSD på ett känsligt och bra sätt. Även musikaspekten är väldigt fin.

yourtearsinapril

Jag önskar er alla mysig läsning och hoppas att dessa böcker ej krossar era hjärtan alltför mycket!

/Claudia

Nördmånad dag 28: Bästa moderliga karaktär/Favorite motherly character

28 Maj

Idag är det Mors Dag, och Sverige över firar vi våra mödrar. Dagen, och alla mammor, till ära är dagens Nördmånadstema just bästa moderliga karaktär.
Bästa moderliga fiktiva karaktär, mamma.

Mitt val föll på Molly Weasley.
Jag minns fortfarande mitt första ”möte” med Weasley-familjens matriark: hur jag delade paniken jag är säker på att Harry måste ha känt, i takt med att det blev allt tydligare att han skulle missa Hogwartsexpressen (hur kunde Hagrid glömma att tala om för honom hur en tog sig till perrong 9¾?!) och lättnaden som följde, när Molly, med vad jag fortfarande tänker på som den absoluta definitionen av moderlighet, säger ”Hej, lille vän. Första gången du ska till Hogwarts? Ron är också ny.” 

Jag minns Harrys första jul på Hogwarts, inte enbart för att han hade lyxen att få fira jul på den mest magiska platsen i världen (jag var synnerligen avundsjuk), utan också för att det var första året han fick en egen hemmastickad Weasley jultröja.
Ron hade berättat för sin mamma att Harry inte väntade sig några julklappar från familjen Dursley och då hade Molly stickat en alldeles egen tröja åt honom – utöver de sju hon redan hade att göra! Jag tycker fortfarande att det var en alldeles fantastisk julklapp!

Molly (och resten av familjen Weasley) blir som Harrys familj nästan omedelbart och Molly, mer än någon annan, kämpar för Harrys rätt att få vara det barn han är.
Utan tvekan hinner Harry vara med om oerhört mycket, redan under sitt första år, men nog sätter Dumbledore (alldeles för) stor tro till Harrys förmåga att klara av farliga situationer?
Sirius verkar betraktar honom mer som en vän och ersättare för James än som sin gudson.
Hagrid avslöjar alla tänkbara farliga hemligheter för Harry (även om det sällan är med mening) och t.o.m. Remus, som är den som kanske annars mest kan liknas vid en fadersgestalt, ger tillbaka både Marodörkartan och Osynlighetsmanteln när han lämnar Hogwarts, säkert i ett, i mitt tycke, missriktat försök att förse Harry med så mycket försvar som möjligt.
Molly, däremot, fortsätter påminna alla om att Harry faktiskt fortfarande är väldigt ung, trots allt han varit med om.

Det finns så många skäl till att Molly Weasley är min favoritmoderskaraktär, men det skulle bli ett lååångt, spoilers-fyllt inlägg om jag fortsatte min lista.
De av er som har läst böckerna, sett filmerna och kanske läst en del fanfiction har nog inte svårt att förstå vad jag menar, och de av er som ännu inte har upptäckt magin med Harry Potter-världen har mycket att se fram emot.

Image result for Molly Weasley gifs

/Erica

Nördmånad dag 27: Ätbart i böcker

27 Maj

 

Untitled-1

Just nu läser jag böckerna i serien Parasol Protectorate som följer huvudpersonen Alexia Tarabotti i ett viktorianskt England bland varulvar och vampyrer. En mysig bokserie som gör sig bra med te och kakor, eftersom te – så klart – är en viktig del i böckerna. I bok två säger Alexia en gång att hon alltid packar ner “A stash of emergency tea” som jag fnissade åt eftersom jag också brukar ha med mig några påsar för att aldrig riskera att vara utan en mugg te när jag läser.

 

 

ronweasley-food.jpg

Harry Potter är ju också en bra källa till inspiration när det kommer till mat. Visst blir man sugen på en mugg honungsöl och en chokladgroda? Jag har två gånger försökt mig på att göra kittelkakor med varierande resultat. Gott har det blivit båda gångerna, men kanske inte lika fint som på bilderna på Pinterest. 

 

IMG_0626

I första boken av A Series of Unfortunate Events: The Bad Beginning  hamnar syskonen Baudelaire hos den fruktansvärde Count Olaf. När jag och min syster skulle kolla på serien på Netflix lagade vi Pasta Puttanesca, samma rätt som syskonen lagar till Greve Olaf.

 

51Us35jBlQL._SX307_BO1,204,203,200_

I bokserien Magical Bakery Mystery som börjar med boken Brownies and Broomsticks bakas det så klart en hel del, och recept till de olika bakverken finns också i böckerna!

 

Har ni några matfavoriter i någon bokserie? Något ni gärna vill äta? Eller absolut inte skulle uppskatta?

/Malin

 

Nördmånad dag 25: Towel Day & The Glorious 25th of may

25 Maj

På en dag späckad av nördjubiléer firar vi alla nördar genom en nördparad på Malmös gator! Spårvägens musikkår bjöd på musik hela vägen från Stadsbiblioteket genom stan till bokhandeln!

nördparad-1nördparad-2nördparad-3nördparad-4nördparad-5nördparad-7nördparad-9nördparad-10nördparad-11nördparad-12nördparad-13nördparad-14nördparad-15nördparad-16nördparad-17nördparad-18nördparad-19nördparad-20nördparad-21nördparad-23nördparad-24nördparad-25nördparad-27nördparad-28nördparad-29nördparad-30nördparad-31nördparad-32nördparad-33nördparad-34nördparad-35nördparad-36nördparad-37nördparad-38nördparad-39nördparad-40

Nördmånad dag 23: läsa utomhus

23 Maj

Det började 2014 när jag och pojkvän slumpmässigt bestämde oss för att besöka Devon i sydvästra Storbritannien. Vi hittade ett Airbnb-boende i Dartmoor och efter lite googlande visade det sig att Sir Arthur Conan Doyle hade besökt Dartmoor och det var precis i närheten där vi bodde som han blivit inspirerad till att skriva The Hound of Baskervilles. Jag lånade ett slitet exemplar på bibblan som fick följa med till England. Jag läste ut boken där och det var roligt att vara i närheten av platsen som inspirerade boken. Boken fick följa med på promenad på stigen där Sir Arthur Conan Doyle enligt turistbyrån skulle gått när idén väcktes. Så här är jag, läser en bok som blev till där jag också vandrat runt.

Dartmoor

När vi förra året skulle åka till Nya Zeeland packade jag så klart det gamla exemplaret av Sagan om Ringen jag hade hemma. För att jag måste läsa lite ur Sagan om Ringen när vi besöker Hobsala.

Hobbiton

Hittills är det bara två bilder i den här roliga foto-serien. Men jag vill göra flera, besöka fler platser som inspirerade författare till böcker, gå där ens favoritkaraktärer i en Urban Fantasy-bok gått, se tåget tuffa förbi på väg till Hogwarts eller sitta på cafét där ens favoritförfattare kanske satt och skrev.

Vill ni åka till Dartmoor ni med och läsa Sherlock Holmes har vi en hel Sherlock-avdelning i Malmö! Förutom den tunga boken med alla samlade verk finns även en behändig pocket eller seriealbum till exempel.

 

/Malin

Nördmånad dag 19: Läskigaste läsning/ scariest read

19 Maj

Kanske den största anledningen till att jag tycker om att personalen i Malmö-bokhandeln kallas för besättning är att, som relativt ny, betraktas jag kanske fortfarande som den man inom sjöfart brukar kalla för gast.
Varför, undrar ni kanske, när gast enligt Wikipedia refererar till en person som ”utför framför allt manuellt arbete av mindre kvalificerat slag”?
Det är för att, för en inbiten skräckfantast som moi, är steget därifrån inte långt till spökhistorier och gastkramande (ser ni vad jag gjorde där?) skräck!

Dagens nördmånadstema är just skräck. Min bana som skräckentusiast inleddes med en alltför tidig introduktion till filmen Liftaren med Rutger Hauer. Filmen klassas egentligen som thriller men för en ivrig sjuåring som precis hittat grannens storebrors samling av filmer var det en minst sagt skräck-och-adrenalinfylld upplevelse – det tog tid innan jag ens kunde titta på bananer igen utan att rysa – men där skräcken så småningom gav vika för adrenalinruset.
Det har kostat mig en hel del sömnlösa nätter, men jag måste säga att det har det varit värt.

RUTGER HAUER/C. THOMAS HOWELL/THE HITCHER/8X10 COPY PHOTO CC4900

Var försiktig med vem du plockar upp…

Vad kan då vara bättre än en bra skräckfilm? Jo, en riktigt bra bok som en kan ta med sig upp i favoritfåtöljen tillsammans med en kopp varm choklad och en filt; extra bonus om det skulle vara en mörk och stormig kväll! En riktigt bra bok behöver dock ingen scenrekvisita.

Är du ny(fiken) på skräckavdelningen kommer här några tips:

Böcker:

NOS4R2 – Joe Hill

Som titeln fyndigt antyder handlar Joe Hills roman om en nosferatu; en vampyr.
Huvudpersonen är Victoria McQueen, Vic, som i början av boken är ca tio år gammal och stolt ägare till en alldeles ny Raleigh Burner, en cykel.
Denna cykel visar sig snart kunna transportera Vic över omöjliga avstånd via The Shorter Way Bridge; en bro som inte tekniskt sett borde finnas, en bro som låter henne färdas mellan vår värld och en annan.
Vic är inte ensam om att kunna färdas längs med vägarna i denna parallella värld. Charles Talent Manx III är också ägare till ett fordon som låter honom förflytta sig längst med dem; en Rolls Royce Wraith med registreringsnr NOS4R2.

Charlie Manx färdas inte bara längst med dessa vägar; han har ett alldeles eget nöjesfält där kallat Christmasland. Där är det alltid jul. Dit tar han med sig barn, barn som han ”räddar från tragiska öden”, barn som tycks förlora bitar av sig själva, av sin mänsklighet, under färden från vår värld till Christmasland…

Första gången Vic träffar Charles Talent Manx III var hon 16 år gammal. Deras vägar korsades av en slump och Vic lyckades fly. Först många år senare kommer de att träffas igen, när Vic själv har en son, i precis rätt ålder…

NOS4R2 är unik i sin genre och berättelsen är minst sagt fängslande, en av få böcker som jag läst om mer än två gånger och fortfarande tycker förtjänar en brinnande recension.
Finns även som fantastiskt obehagligt vältecknad graphic novel!

Kul kuriosa: Joe Hill är Stephen Kings son – han valde att författa under namnet Hill för att istället nå framgång helt på egna meriter.

N0S 4R2

Feed – Mira Grant

2014 var ett stort år inom det medicinska fältet: ett botemedel mot leukemi hade upptäckts och ett vaccin mot den betydligt harmlösare men ack så förargliga förkylningen började massproduceras.
När dessa två medicinska framsteg, genom en olycklig slump, förenades kom det dock att bildas något helt annat; ett luftburet virus som spreds snabbt och brett och med förödande konsekvenser.

Tjugo år senare, tjugo år efter The Rising, har livet som vi kände till det förändrats radikalt. Alla däggdjur över 18kg bär nu på det slumrande viruset. I sitt latenta stadium är viruset ofarligt, men när värdorganismen dör tar viruset över och återanimerar värden, dess enda syfte är att sprida viruset vidare.

Till följd av att de traditionella nyhetsmedierna misslyckades med att rapportera om händelseförloppet under The Rising, har bloggar nu i stort tagit över rollen som fämsta nyhetskälla.
En av de främsta nyhetsbloggarna drivs av syskonparet Georgia och Shaun Mason, det är också de som väljs ut för att följa kampanjen för en av det kommande presidentvalets kandidater.

Under ett av de planerade stoppen angrips plötsligt kampanjkaravanen av zombies som lyckats ta sig förbi rigorösa säkerhetsprotokoll och det visar sig vara sabotage inblandat. Georgia och Shaun finner snart att det inte rör sig om politiskt missnöje.

Kul kuriosa: Mira Grant, som är en pseudonym för Seanan McGuire, fann det orealistiskt att det så sällan fanns tidigare kännedom om zombies i böcker inom genren och inkluderade därför referenser bl.a. till en del kända zombiefilmer i sin bok.

 

Feed

The Handmaid’s Tale – Margaret Atwood

The Handmaid’s Tale är helt fri från de odöda men är ändå något av det läskigaste jag har läst.

Republiken Gilead, en totalitär teokrati som ersatt de Förenta Staterna har drabbats av farligt låga födelsetal och dess befolkning riskerar att dö ut.
För att öka antalet födslar har s.k. elitpar som har svårigheter att själva få barn tilldelats handmaidens, dvs. tjänarinnor vars huvudsyfte är att avlas på.

The Handmaid’s Tale följer Offred. Detta är inte hennes riktiga namn utan talar istället om vem hon tillhör; hon tillhör The Commander vars förnamn är Fred.
Namnet är inte personligt, utan skulle något hända den nuvarande Offred, skulle hon t.ex. bli anklagad för att vara en ”rebell” och funnen skyldig och därför bli dömd till döden, skulle nästa handmaiden också kallas Offred.

I tillbakablickar berättas om Offreds tidigare liv. Ett liv med en make och en dotter. Det berättas om hur de som kom att bli grundarna av Gilead lät mörda den sista amerikanska presidenten och medlemmar av kongressen.
Hur kvinnor därefter fråntogs sina rättigheter, så som rätten att få jobba eller att äga fastigheter; hur de berövades på namn och individualitet,  hur de skulle ”omskolas” och lära sig att kvinnan var underordnad mannen och att de endast borde fokusera på att föda barn.

The Handmaid’s Tale är oerhört välskriven, obehaglig och upprörande – och kostade åtminstone mig ett par nätters sömn.

Kul kuriosa: I det första avsnittet av tv-serien, från i år, som baseras på boken dyker författaren, Margaret Atwood, upp i en cameo-roll som en Aunt; det är de som håller i omskolningen.

 

The Handmaid’s Tale

Manga:

Tokyo Ghoul – Sui Ishida

På Tokyos gator skyndar människorna fram; rädda för att vara ute när det är mörkt, för att vara ute ensamma, för att vara för långt hemifrån, för främlingar.
De delar nämligen gatorna med ghouls, demoniska varelser som livnär sig på människor och som tycks finna nöje i att sätta skräck i sina utvalda ”byten”; som utåt sett är nästan omöjliga att skilja åt från en människa, det är en del av det som gör dem så farliga.

Ken Kaneki är en ganska blyg högskolestudent som tycker om att djupdyka i böckernas värld och tar ofta med sig en bok av sin favoritförfattare till ett särskilt mysigt café.
Det är där som han träffar på en ung kvinna som verkar dela hans smak… vad gäller böcker. Efter att ha samtalat lite om deras gemensamma favoritbok bestämmer de sig för att träffas för att äta middag tillsammans.
Hade Kaneki känt till sitt middagssällskaps matvanor hade den här framgångsrika mangan kanske slutat redan efter volym 1.

Kul kuriosa: Tokyo Ghoul-världen är så omfattande att du kan hitta s.k. fanwiki-sidor för de allra mest oväntade detaljer… Träd försiktigt bland dessa, dock, spoilers väntar runt varje hörn.

 

Corpse Party: Blood Covered – Makoto Kedouin & Toshimi Shinomiya

Att säga farväl är sällan lätt och när det är dags för vännerna på Kisaragi Academy att skiljas åt, nämner en av dem en besvärjelse hen funnit online – Sachiko-sans Ever After-formel – för evig vänskap.
Knappt hinner de avsluta orden till ramsan innan en jordbävning skakar hela rummet; det känns som att golvet under dem ger vika…

När allting återigen är stilla och de försäkrat sig om att ingen är allvarligt skadad, upptäcker de att de visserligen fortfarande befinner sig i ett klassrum, men inte samma som de alldeles nyss befunnit sig i. Dammet ligger tjockt på bänkarna och katedern, bilderna som hänger på väggarna är alla främmande…

Ännu lyckligt ovetandes om det, har vännerna förflyttats till Tenjin Elementary School. Skolan som, efter en serie kidnappningar och efterföljande brutala mord, revs för att dess mörka historia lättare skulle kunna glömmas bort. Skolan ovanpå vilken Kisaragi Academy fram tills alldeles nyss stått.

Det kommer inte dröja länge innan eleverna från Kisaragi upptäcker att de inte är ensamma i den omöjliga byggnaden. Längst med de sedan länge övergivna korridorerna hörs lätta fotsteg och barnsliga – kusliga – skratt. Kvar i den gamla skolan finns de osaliga andarna av de mördade barnen. Och de ska äntligen få nya vänner.

Kul kuriosaCorpse Party: Blood Covered släpptes ursprungligen som ett datorspel redan 1996, men har tack vare sin popularitet även släppts som manga, anime samt som film med planerad uppföljare.

 

Doubt – Yoshiki Tonogai
(Ej för barn)

The Liar Must Die.
We Will Hang Him Up High.
To Show The Wolf,
What His Fate Will Bring,
If He, Is Still,

Det finns ett spel som sprids bland Japans unga befolkning. Det kallas ‘Rabbit Doubt’.
Spelets förutsättning är att alla spelare är kaniner på en koloni – det vill säga, alla utom en som blivit slumpmässigt utvald att spela vargen som infiltrerat gruppen.

Varje runda dödar vargen en utav de övriga spelarna, en kanin, och varje runda försöker de kvarvarande spelarna att ta reda på vilken av ”kaninerna” som i själva verket är en varg i förklädnad.

Yuu, Rei, Eiji och Haruka har aldrig träffats förr men har bestämt sig för att mötas upp för att spela ‘Rabbit Doubt’ tillsammans. På vägen till Karaoke Box, en sorts karaokebar, där de ska träffas stöter de på en vän till Yuu, Mitsuki, som även hon följer med.
När de anlänt till karaokebaren förlorar samtliga medvetandet. När de vaknar ett tag senare befinner de sig av allt att döma på ett övergivet mentalsjukhus. Alla dörrar är låsta. Det finns en nykomling bland dem – Hajime – och en utav dem, Rei, saknas.

Det blir snart uppenbart att någon vill spela ‘Rabbit Doubt’ på riktigt. Men vem av dem är vargen?

Kul kuriosa:  Kaninmasken som förekommer i Doubt kan även hittas i två andra av Tonogais mangas: Judge och Secret. 

Doubt

Graphic Novels:

Chilling Adventures of Sabrina Book 1 – Roberto Aguierre-Sacasa & Robert Hack

The Chilling Adventures of Sabrina tar sin början den 31 oktober, 1951, då det coven som familjen Spellman tillhör kommer för att hämta den bara året fyllda Sabrina.
Sabrinas mor, Diana Spellman, en vanlig dödlig, flyr genom skogen med sin dotter hellre än att lämna bort henne. Utan framgång.
Hon befinner sig plötsligt omringad av häxor – däribland sina två svägerskor, Hilda och Zelda – och sin make, en trollkarl.
Inte helt utan medlidande tar Edward Spellman deras dotter från sin frus armar; när hon hotar med att berätta för alla om vilka Spellmans verkligen är, rör han varsamt vid hennes panna och hon sjunker ihop i hans armar.
Nästa ruta visar en rest av en kvinna som sitter och sjunger på en nonsenslåt med ett ärr synligt längst med hårfästet.

Det blev mörkt fort. Och mörkare blir det när familjen Spellman, beståendes av Hilda, Zelda och Sabrina – och Salem, såklart, som även om han inte längre har svart päls känns väl igen på de spetsiga kommentarerna – flyttar till ett tidigare begravningshem mittemot en kyrkogård i Greendale. ”Imagine, Sister, an endless supply of food”, som Zelda säger till Hilda, apropå kyrkogården.
Just det, ja, Hilda och Zelda är inte bara medlemmar i en mer satanistisk häxcoven än tidigare; de är även kannibaler.

The Chilling Adventures of Sabrina Book 1 samlar de första sex lösnumren i en volym.

Kul kuriosa: Både Betty och Veronica (från Acke/Archie) dyker upp i cameos i volym 1 av Sabrina, tonårshäxan!

The Chilling Adventures of Sabrina

The Crow: Special Edition – J O’Barr

Tin Tin slipped into an alley,
A cat through a side door,
His soul so twisted with evil,
It could only have drifted off
A Bosch painting.

En berättelse som var en stor del av konstnärens personliga sorgprocess efter att hans flickvän dog till följd av en rattfull förare, The Crow berättar historien om Eric Draven, som förlorar både sitt eget liv och sin fästmö när deras bil går sönder på väg hem efter en romantisk helg borta.

Inte långt efter att deras bil gått sönder blir de överfallna av ett gatugäng; Eric paralyseras av ett skott i huvudet och kan bara se på medan gänget brutalt överfaller och sedan skjuter även Shelley i huvudet och dödar henne.
Eric själv avlider timmarna efter på operationsbordet.

Exakt ett år efter morden på Eric och hans fästmö, landar en kråka på Erics grav och ger honom chansen att hämnas på de som tog allt från honom. Det gör han; våldsamt, katarsiskt.
Men i takt med att han utkäver sin hämnd blir han medveten om att spillandet av andras blod, även om rättfärdigat, inte nödvändigtvis kan lindra den egna smärtan.

Denna utgåva innehåller dessutom 30 sidor av tidigare ej släppt material, däribland ett nytt avslut och en tidigare ej utgiven scen.


Kul kuriosa:
 James O’Barr skulle komma att ångra det han kallade för ”glorifierandet av hämnd” och lär ha sagt ”I wish I had never written the goddamn thing.”

 

The Crow

För att avsluta på ett angenämt sätt, här är Rutger Hauer i stilig vit kostym med oversized guldkedja.

Trevlig läsning!

/ Erica